På senaste bokbloggsträffen i Göteborg började vi prata om biografier av olika slag och hur vi var lite trötta på såna där böcker som bara tog upp det där sorgliga i ens liv och hur de kom ur krisen! Vi gick sedan vidare mot rockbiografier och hur lika de är varandra; mycket sex, droger och att ösa som om morgondagen inte finns. Tidigare hårdrocksbiografier som The dirt och Slash har innehållit mycket av den varan. AC/DC boken är på gott och ont uppbyggt på ett annat sätt då det inte är någon i bandet som har ”skrivit” boken utan detta är en reportagebok skriven av två musikjournalister; Murray Engelhart och Arnaud Durieux.
Boken är kronologisk och börjar berätta om saker som skedde redan innan AC/DCs bildande, går mycket in på bandmedlemmarna och sedan hur deras fram- och motgångar sett ut under bandets karriär. Författarna har inte utelämnat något, varken viktiga möten med personer eller vad en del andra band höll på med under den här perioden. Vill man ha en komplett och detaljerad bild av AC/DCs influenser, konserter och hur bandet blev känt är det här en bok för er.
För mig som trodde det skulle vara en dekadent biografi utifrån någon i bandets synvinkel blev ju naturligtvis ganska så besviken. Eftsom jag dessutom inte har följt bandet från dess början (eller ens från när jag var född på 80-talet) och varit ett hängivet fan blev boken rätt så långtråkig i en del partier då det mest rabblades namn och band som jag inte hade en aning om. Boken skulle må så mycket bättre av att hårdredigeras. Jag behöver inte veta exakt alla detaljer kring alla band som Bon Scott medverkade i innan han hittade in i AC/DC till exempel.
Detta var inte en bok för mig, jag behöver allt fler snaskiga detaljer och mer privatliv, och jag rekomenderar er inte att ge er på den om ni då inte har ett stort intresse för AC/DC.
Massor av ord... 
Pingback: Min sista semesterdag är här.. « Massor av ord…