Gycklarens arv – lovande debut

Till en början var jag faktiskt väldigt skeptisk till Gycklarens arv. Den trillade ner i min brevlåda, eller den satt faktiskt fast och jag fick dra loss den, jag tittade på omslaget och läste omslagstexten och blev inte särskilt lockad. Drygt 400 sidor dessutom. Med min läsförmåga på semestern (knappt befintlig) skulle jag tröttna om det fanns långsamma partier. Så är dock inte fallet. Miljöer skiftar och är väl beskrivna så jag känner mig på plats. Detsamma gäller de viktigaste personerna. Det tillkommer personer och händelser hela tiden som är viktiga för berättelsen och för den framåt. Jag vill veta vad som ska hända. Dessutom tycker jag om temat där det finns paralleller att dra till främlingsfientlighet och rasism, kärlek över ”gränserna”, slaveri, samhällsstrukturer etc. Med andra ord finns det en hel del som går att diskutera kring.

Skönt också med en bok som inte är del i en serie. Eleverna frågar ofta efter äventyrsböcker där passar Gycklarens arv in och jag tror att många skulle tycka om den. Dock tror jag att det krävs lite jobb för att sälja in den. Omslagstexten gör inte berättelsen rättvisa.

Jag tycker om Gycklarens arv och hoppas att vi kommer att få läsa mer av Kersti Vikström framöver!

Ungdomsböcker på Instagram

Jag drog igång ett litet testprojekt idag på Instagram. Ni hittar det om genom att söka upp ungaboktips. Små korta tips och funderingar.

Återstår att se hur det går… Men följ gärna 🙂

På tur…

Jag är väldigt nyfiken på Janne Tellers senaste. Nu har den landat på jobbet och i min hand! Snyggt omslag och passformat.

Hoppas – en ungdomsbok med realistisk känsla.

Glömde att berätta att jag läste ut Hoppas för massor av veckor sedan. En bra ungdomsbok som känns väldigt realistisk och mörk. Jonna får nog av sin hemmasituation och sticker från den lilla orten in till Stockholm. Men det är svårare än Jonna tror att klara sig själv. ingen vill ge henne ett jobb och hon har inga pengar till något boende. Helt plötsligt är hon hemlös i en stad hon inte känner till.

Mörk, realistisk och bra. Den väcker många tankar kring ungdomars situation att många faktiskt kan ha det så här. En ögonöppnare.

Beastly – Slisk

Elak, rik, självgod, skitsnygg kille förvandlas till monster och kan bara räddas av sann kärlek. Känns det igen? Beastly är en modern upplaga av Skönheten och Odjuret. Amerikansk och Disneyaktigt så det bara sprakar om det.

Har man sett Disneys version av Skönheten och Odjuret kan man nästan känna igen sig i detalj. Huvudpersonerna är till och med ute och kastar snöboll. Skillnaden är mest att det här är odjuret som berättar, att berättelsen utspelar sig i dagens New York och att de inte omger sig med dansande bestick, talande tekannor etc.

Den odräglige slyngeln tar sig samman och den fattiga flickan han håller fången har det såklart mycket bättre i hans hus där hon får allt hon aldrig haft förr… Tramsigt, lättsamt och förutsägbart men… Ja den har i alla fall något och man läser den med någon slags behållning även om det inte är någon högpoängare.

Att se filmen som bygger på boken känns däremot inte alls lockande.

Jokern – goda gärningar och spelkort

Ed Kennedy är en rätt slätstruken kille. Han bor kvar i området han växte upp i (slummen), jobbar som olaglig taxichaufför och är klär i en av sina bästa vänner som inte besvarar hans känslor. Boken startar mitt i ett bankrån där Ed, ligger med näsan nedåt på golvet. Ed är sedan den som hjälper till att fånga in rånaren och efter det börjar Eds liv att förändras. Ed börjar få ett skickade till honom med adresser och människor som han ska hjälpa på olika, stora eller små sätt.

Boken började lite segt, trots ett spännande bankrån i början. Men den tog sig och jag gillade den riktigt mycket mot slutet. Jag gillar huvudpersonen Ed och hans illaluktande hund. Vissa personer tycker jag får lite för lite spelrum i boken. Jag hade velat veta mer om mamman och hur hon ser på sin verklighet samt Ritchie och varför han var så rastlös. Lite platt när det gäller beskrivningar och som jag tidigare skrivit om bikaraktärerna men på det stora hela en bra bok med ett intressant budskap.

Lucka 14 – En ungdomsbok i julklapp såklart!

Alla bör ju läsa ungdomsböcker! Eftersom jag haft lite av en lässvacka i år så har det inte blivit så mycket läst som jag önskat. Här kommer i alla fall mina fem bästa tips från årets läslista lagom till julklappsinköpen. Flera av böckerna hyllas även på andra håll till exempel av Bokhoras Johanna Lindbäck. Vi är flera som tycker samma och då kan det ju inte vara fel. Så läs!

Splitter av Charles Benoit – En speciell bok skriven på ett speciellt sätt. Så här börjar den. Du är förvånad över allt blod. Han tittar på dig. Uppspärrade ögon, gapande mun, ansiktet nästan lika vitt som skjortan. Han är lika förvånad han. Sen rullar det tillbaka. Hur hamnade du här? Vad var det som gick fel och när?

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld – En sån där bok som är tung och allvarlig med en himla massa humor. Det hela börjar med att huvudpersonen sågar av sig spetsen på tummen under en slöjdlektion och svimmar i ett hav av blod. Alla verkar tro att hon gjort det med mening men så är det ju inte alls. Boken är rätt tjock men när man börjat läsa kan man bara inte sluta. Fantstiskt bra och dessutom Augustprisvinnare förra året.

En gång av Margaret Wild – Ännu en speciellt skriven bok, den här gången för att texten är uppbyggd på ett sätt som man snarare förknippar med poesi. Korta korta meningar och korta rader men tillsammans blir det en helhet och helheten är bra. Handlar om mod, svek, tonårsgraviditet och hur livet plötsligt inte blir som man tänkt sig.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Berggren Elfgren – Här har vi ytterligare en bok att sträckläsa. Jag skulle tippa att Cirkeln är årets mest omsusade och omskrivna bok. Redan innan den fanns att få tag i var den välkänd och film är på g. Fem tjejer, helt olika får veta att de är häxor och att det hänger på dem att rädda världen från undergång. Passar både tjejer och killar, speciellt dem som gillar fantasy. Jag fick lite Harry Pottervibbar när jag läste den, samma typ av lässug!

Erebos Ursula Pozanski – Åh vad jag sträckläste Erebos! Ett datorspel sprids i största hemlighet på en skola i London och alla som får spelet i sin hand blir helt fast. Inget annat är viktigt längre. Det enda som betyder något är att avancera i spelet och för att göra det måste man klara vissa uppdrag. Uppdrag som inte bara ska utföras i spelets värld utan också ute i verkligheten… Det krävs inte en datorspelare för att sugas med i handlingen. Riktigt spännande!

När eleverna får välja

När eleverna i mitt nystartade bokråd får välja en bok att ha cirkel kring är det Beastly som gäller… Känner mig själv lite skeptisk men har bokrådet talat så har bokrådet talat och Cloaked av samma författare, känd från Banned Books-hyllan i Londonbokhandeln, var ju helt ok. I januari faller elevernas dom…

Vi är väl vänner!

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna.

Om det handlar Marie-Chantal Longs Vi är väl vänner! som jag hade med på min lista över böcker som jag blev sugen på i höstens utgivning. Nu har jag läst den och dessutom sett att den rosats på många håll men själv känner jag inte för att helhjärtat sälla mig till lovsången. Visst är den bra och så och Marie-Chantal Long tar upp många bra och viktiga ämnen men jag tycker ändå inte att boken når hela vägen fram. Jag har svårt att komma huvudpersonen nära, kanske beror det på att det hela beskrivs ur ett jag-perspektiv. Därmed inte sagt att den är dålig.

Vi är väl vänner  är ännu en ungdomsbok som tar upp tunga ämnen som sexuella övergrepp och utanförskap. Precis som i Christina Wahldéns Ingen behöver få veta så handlar det om en kille som blir utsatt för sexuella närmanden från en kvinnlig bekant, i det här fallet en lärare. Wahldéns bok lämnar dock djupare spår efter sig hos mig än vad Vi är väl vänner! gör.

Erebos

På en skola i London cirkulerear CD skivor i största hemlighet bland eleverna. På skivorna finns ett spel, Erebos, ett spel som är något utöver det vanliga. Från den dag Nick får Erebos i sin hand är han fast. Allt annat får mindrre betydelse, det viktigaste är att avancera i Erebos och klara de uppdrag som som det ger. Något som är lite udda är att Erebos emellanåt ger spelarna uppdrag som ska utföras ute i verkligheten och som de flesta utan att tveka genomför för att komma vidare. Nick gör det samma tills han en dag får ett uppdrag som är ett stort steg över gränsen. Andra har däremot inte samma spärrar. Vad vill egentligen Erebos?

Jag har ganska precis läst ut Erebos av österikiska Ursusla Pozanski. En bok som redan från början hade en given plats i väskan. Precis som spelet håller boken läsaren i ett fast grepp.

Alla som någon gång har suttit som klistrad vid ett spel, en bok eller en film förstår hur Erebos griper tag i alla som kommer över det eller rättare sagt de som kommer i dess väg. För egentligen är det Erebos som styr med siktet inställt redan från början och det spelar med lätthet ut ungdomarna mot varandra och får sina spelare att släppa alla moraliska spärrar och leva mer som en del i spelet än i den verkliga världen. De båda världarna flyter helt enkelt ihop. Det är inte utan att man börjar fundera över hur pass mycket av det här som skulle kunna hända i verkligheten?

Jag skulle vilja testa att sätta den här boken i händerna på någon av mina World of  Warcraftspelande elever. Misstänker att de skulle gilla den. Spännande och obehagligt trovärdig.