Tips från mig till dig.

Mycket engelska pockets har blivit läst det senaste och en del i juligt tecken. Här är några böcker som jag gillat:

12 days of christmas – Trisha Ashley — Mysig, förutsägbar chick-lit på den engelska landsbygden. Holly ska husvakta på en stor gård, väl där blir hon insnöad tillsammans med ägaren av gården och hans familj. Självklart är ägaren en mycket manlig man och hon inte den snyggaste, men den charmigaste kvinnan i huset ;-). Mitt första kindleköp som jag lyckades haffa för det facila priset av 99 cent.

Letters from Pemberly the first years, More letters from Pemberly – Jane Dawkins — Tar vid där stolthet och fördom slutar. Skriven i brevfrom från Elizabeth till sin syster Jane i första boken och till lite fler olika i bok nr 2. Dawkins har försökt vara så autentisk som möjligt och jag tycker känslan finns där även om jag självklart skulle vilja ha sett lite mer överdådig romantik. kärleken dem emellan består i alla fall. Spoiler alert 😉

Amelia Grey’s fireside dream – Abby Clements — Ett par flyttar från trång lägenhet i halvsunkig del av London till en nergången stuga på landet. Flytten blir inte lika rosaskimrande som paret trott och deras förhållande får sig en törn. Samtidigt uppdagas några hemligheter i huset när tapeter rivs ner. Skriven i jag-form vilket stör mig lite och några fler hemligheter i huset hade inte skadat men alltjämt mysig.

The house at Riverton – Kate Morton — Lie för tjock, men trots detta inte för störande. Bättre än I det föflutna av samma författare där vissa saker kunde ha tagits bort. Ett familjedrama på engelska landsbygden. Vi får följa 99-åriga Graces minnen från familjen Hartford på herrgården Riverton och deras hemligheter, kärleksaffärer och död.

En röd tråd i boktipsen verkar vara England. Kanske dags att byta land?

 

En pärla som jag önskade jag hade framför mig.

Många har säkert redan läst, men jag stämmer in i hyllningskören. Vilken underbar bok. Önskar nästan att jag inte läst den utan hade den framför mig istället.

En liten återhämtning eller massor av korta bokrecensioner.

Ok, även om jag inte har bloggat och läst i den takt jag brukar ligger inte böckerna här hemma och dammar igen totalt. En och annan bok blir läst här. Även om det går mycket långsammare än vanligt. Inga lata läsardagar i solstolen än så länge. Men ok. Here goes. Lite kortfattat om det jag läst nu under våren.

En ny chick-lit favorit har dykt upp i form av Katie Fforde. Hon skriver lättsamt, engelskt och down to earth. De två böckerna jag läst under våren; Floras lot och Stately pursuits utspelar sig båda på den engelska landsbygden i små små byar. Båda handlar naturligtvis om att hitta kärleken, men också att hitta lugnet och friden utanför den stora staden.

Katir Fforde har skrivit massvis med böcker, men ingen finns översatt till svenska. Det är dåligt med hennes böcker i butikerna också. Hoppas det blir en förändring där.

Andra delen i Game of thrones är också utläst; Kungarnas krig. Gillade den lika mycket som bok ett och jag hade en riktig Game of thrones fas där i maj någon gång. När jag inte läste boken satt och och tittade på serien och var helt fast. I bok två rustas det för krig i alla läger. Riket är splittrat och flera av lorderna i boken utnämner sig till kung och försöker tvinga de andra (genom slakt och skövling) att erkänna den andra som kung.  Mycket spännande och nu är även del tre Svärdets makt inköpt och ligger och väntar. Den får nog dock vänta en stund, kanske ända till hösten.

Den afrikanska boken som skulle läsas till Bokbubblarnas träff innan semestern blev inte utläst i tid. Jag lyckades inte heller dyka upp till träffen, men planerar att vara med på nästa. Boken jag valde och läsa till detta tillfälle var Under lejonets blick av Maaza Mengiste. Inte alls som jag trodde, trodde den skulle vara byggd mer som en dokumentärbok, men språket visade sig vara mycket mer poetiskt och jag tycker man fick en mer personlig insikt i en traumatisk situation. Mer lättläst än jag trodde med korta kapitel.

Mycket engelskt har det blivit den senaste tiden. Bra säger engelsläraren inom mig. Det behövs verkligen för att hålla igång engelskan. Engelsk chick-lit har dominerat min vår rätt rejält. Förutom Katie Fforde har det blivit Lucy Dillons The secret of happy ever after där vi ännu en gång är i Longhampton och hundar har en naturlig roll i handlingen, men denna gången är vi främst i en bokhandel vilket alltid är trevligt. Kvinnorna är såklart i fokus; kärlek, karriär och naturligtvis ett litet hemligt förflutet. Dillon är bra på att skriva om kärleken i förhållanden istället för att bara skriva om jakten på kärlek.

Hmm nu börjar vi närma oss semesterstatus här. Tre böcker till har blivit utlästa sedan semesterstarten, men de ska få ett eget inlägg tror jag.

Jag reser ensam – en norsk trevlighet.

Jag reser ensam av Tore Renberghamnade i min brevlåda en stund innan jul. Tyvärr hanns den inte riktigt med innan jul utan böev istället mitt sällskap i mellandagarna. 2011s sista bok. Det blev ett riktigt trevligt avslut på året. Jarle Klepp är huvudperson i boken och har brevvägen fått reda på att han är pappa till en 7-årig liten flicka och att hon dessutom ska komma och bo hos honom i en vecka. Jarle är en rätt så dryg litteraturdoktorand som anser sig vara intellektuellt överlägsen. När dottern Charlotte Isabell kommer blir det ändringar i Jarles liv. Ändringar han inte riktigt gillar till en början.

Mysig bok med humor och charm. Jarle har lite för långa monologer med jämna mellanrum som blir lite tradiga men på det stora hela riktigt bra. Hoppas på fler översättningar av Tore Renbergs böcker. Vad jag har fattat finns det fler böcker om Jarle.

Beastly – Slisk

Elak, rik, självgod, skitsnygg kille förvandlas till monster och kan bara räddas av sann kärlek. Känns det igen? Beastly är en modern upplaga av Skönheten och Odjuret. Amerikansk och Disneyaktigt så det bara sprakar om det.

Har man sett Disneys version av Skönheten och Odjuret kan man nästan känna igen sig i detalj. Huvudpersonerna är till och med ute och kastar snöboll. Skillnaden är mest att det här är odjuret som berättar, att berättelsen utspelar sig i dagens New York och att de inte omger sig med dansande bestick, talande tekannor etc.

Den odräglige slyngeln tar sig samman och den fattiga flickan han håller fången har det såklart mycket bättre i hans hus där hon får allt hon aldrig haft förr… Tramsigt, lättsamt och förutsägbart men… Ja den har i alla fall något och man läser den med någon slags behållning även om det inte är någon högpoängare.

Att se filmen som bygger på boken känns däremot inte alls lockande.

Vi är väl vänner!

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna.

Om det handlar Marie-Chantal Longs Vi är väl vänner! som jag hade med på min lista över böcker som jag blev sugen på i höstens utgivning. Nu har jag läst den och dessutom sett att den rosats på många håll men själv känner jag inte för att helhjärtat sälla mig till lovsången. Visst är den bra och så och Marie-Chantal Long tar upp många bra och viktiga ämnen men jag tycker ändå inte att boken når hela vägen fram. Jag har svårt att komma huvudpersonen nära, kanske beror det på att det hela beskrivs ur ett jag-perspektiv. Därmed inte sagt att den är dålig.

Vi är väl vänner  är ännu en ungdomsbok som tar upp tunga ämnen som sexuella övergrepp och utanförskap. Precis som i Christina Wahldéns Ingen behöver få veta så handlar det om en kille som blir utsatt för sexuella närmanden från en kvinnlig bekant, i det här fallet en lärare. Wahldéns bok lämnar dock djupare spår efter sig hos mig än vad Vi är väl vänner! gör.

En mörkrädd pojke

Detta var en riktig liten pärla. Det är tråkigt att den har blivit liggande så länge i min olästa hög. Jag tror den är inköpt på förra årets bokmässa ;-). Detta är en riktigt suggestiv och mörk bok där jag inte riktigt kan reda ut om de övernaturliga inslagen i boken är på riktigt (så riktigt som det kan bli) eller om det handlar om psykisk sjukdom, och då är jag ändå ett Stephen King fan och har läst en hel del böcker med övernaturliga inslag.

Boken handlar om George. Han upptäcker när han blir pappa för första gången att han inte kan hålla i barnet på grund av någon slags fobi. Han känner faderskärlek och en stark överbeskyddande känsla, men han vill verkligen inte hålla i sin son. Detta gör hans fru ledsen och förtvivlad och till slut står George framför ett dilemma. Gå till en psykolog eller förlora din familj. George väljer terapi och hos psykologen börjar nedtryckta minnen ta sig fram. Minnen kring hans fars död, syner och till synes hemska olyckor. Eller var George inblandad i dessa? Ju längre George går hos sin psykolog, desto mer rädd blir han för sina minnen och sig själv. Nu undrar han hur han någonsin ska kunna hålla sin son igen. Är det kanske så att barnet borde skyddas från sin pappa?

Från början känner jag stor empati från George och ser honom som lite oskyldig till det han råkar ut för men ju längre jag läser boken, desto mer frånkopplad från sig själv tycker jag att George blir. Jag ser honom som mer och mer udda och som någon som behöver psykisk hjälp. Boken är på ett sätt en bild av en väldigt ensam människa med en barndom som utstött och som inte riktigt tar sig in i samhället igen trots hans välanpassade liv som vuxen. Se bara på hur han bryter ihop när minnena kommer tillbaka och hur ensam han blir igen.

Bra uppbyggd bok som jag fastnade ganska snabbt i. Jag vet att handlingen är uppbyggd på Georges minnen från sin barndom, men jag hade ändå velat se lite mer nutid. Nutidsglimtarna är väldigt få mellan dagboksskrivandet om barndomen. Det är inget som egentligen strör, men jag blir nyfiken på hur hans hemliv ser ut efter dessa möten med psykologen. De glimtarna jag får tycker jag är lite för sporadiska.

Erebos

På en skola i London cirkulerear CD skivor i största hemlighet bland eleverna. På skivorna finns ett spel, Erebos, ett spel som är något utöver det vanliga. Från den dag Nick får Erebos i sin hand är han fast. Allt annat får mindrre betydelse, det viktigaste är att avancera i Erebos och klara de uppdrag som som det ger. Något som är lite udda är att Erebos emellanåt ger spelarna uppdrag som ska utföras ute i verkligheten och som de flesta utan att tveka genomför för att komma vidare. Nick gör det samma tills han en dag får ett uppdrag som är ett stort steg över gränsen. Andra har däremot inte samma spärrar. Vad vill egentligen Erebos?

Jag har ganska precis läst ut Erebos av österikiska Ursusla Pozanski. En bok som redan från början hade en given plats i väskan. Precis som spelet håller boken läsaren i ett fast grepp.

Alla som någon gång har suttit som klistrad vid ett spel, en bok eller en film förstår hur Erebos griper tag i alla som kommer över det eller rättare sagt de som kommer i dess väg. För egentligen är det Erebos som styr med siktet inställt redan från början och det spelar med lätthet ut ungdomarna mot varandra och får sina spelare att släppa alla moraliska spärrar och leva mer som en del i spelet än i den verkliga världen. De båda världarna flyter helt enkelt ihop. Det är inte utan att man börjar fundera över hur pass mycket av det här som skulle kunna hända i verkligheten?

Jag skulle vilja testa att sätta den här boken i händerna på någon av mina World of  Warcraftspelande elever. Misstänker att de skulle gilla den. Spännande och obehagligt trovärdig.

Djurförsök och kidnappning

Din mamma är försenad, säger hon. Hon bad mig hämta dig.

Plötsligt är Adina kidnappad. I ett okänt hus långt ute i skogen är hon hårt bevakad av en grupp djurrättsaktivister som vill att det forskningsinstitut där hennes mamma arbetar ska upphöra med sina djurförsök. För om de inte slutar kommer samma sak att hända med Adina som händer djuren…

Försöksdjuret av Marianne Strand är en riktig hit från LL-förlaget!

Det här är en bok som berör och det är inte utan att man själv börjar fundera över vad som egentligen sker på svenska forskningsinstitut. Jag tycker att det är rätt så obehagliga beskrivningar av låsta korridorer och djur med tomma ögon. Själva kidnppningen är också den bra beskriven där Adina slits mellan rädsla och förståelse för sina kidnappare och deras krav. Det är helt enkelt en bok som tar upp många viktiga ämnen, väcker tankar och öppnar för diskussion. Dessutom är den riktigt spännande. Rekommenderas.

Juliet Naked – Nick Hornby

Boken lästes ut för ett tag sedan, men jag har inte haft tummen ur att skriva några rader om den. Igår försökte jag samla tankarna under den dagliga promenaden. När promenaden började kände jag mig rätt så likgiltig mot boken. Den är bra, men nja, så mycket mer än så var den inte. Jag försökte minnas vad det var jag egentligen läst. Efter halva promenaden hade jag kommit fram till att jag nog gillade boken rätt så mycket i alla fall – i alla fall karaktärerna och let’s face it – det är ju de som gör boken. Trots deras val och hur de är som personer lyckas Hornby med konsten att känna sympati för alla karaktärer, oavsett vilka fel och brister de har. Kanske beror det på att han gör dem så medvetna om vilka deras brister är och att de ändå försöker vara det bästa de kan vara.

Tankarna for sedan in på miljön och handlingarna och än en gång hittar jag element som jag gillar. Det är en skön omväxling att handlingen INTE utspelar sig i en storstad utan i en liten sliten kuststad som knappt kan leva på turistframgångar. I boken har karaktärerna flytt det hektiska storstadslivet för det mycket lugnare på landet lunken. Slutligen så böjade jag fundera på musikreferenserna och det utrymme musiken har i Duncans liv och i förlängningen även Annie. Den här besattheten av Tucker Crowe och hans musik är något som tilltalar denna lilla bokoholics hjärta och det känns som om vi kan relatera till varandra.

När promenaden väl är slut har jag kommit fram till att jag tycker mer om Juliet Naked. Det är inte min Hornbyfavorit (High Fidelity) men den är definitivt en av de bättre av hans böcker.