Efter lite rotande på biblioteket är jag nu låntagare på nästa bokbubblarbok Hello Kitty måste dö. Boken är extremt rosa, med svarta sidor. Skum baksidestext, men inte fruktansvärt tjock. Uppmuntrande för mig som hade svårt med Mrs Dalloway förra träffen. Hoppas på intressant läsning.
Bokbubblarna firade idag världsbokdagen med Kampen om järntronen och tapas. Tack för en mycket trevlig kväll. Nästa gång vi ses blir det valfri bok med temat Afrika. I min bokhylla fanns inte mindre än två böcker från den kontinenten; En halv gul sol– Chimamanda Ngozi Adiche och Under lejonets blick/em> – Maaza Mengiste. Jag tror Anna har rekommenderat båda.
Skaffat nya cirkelformig plus bonus 😉 Bibliotek är farliga grejer.
Boken i framkant är till cirkeln, Lektioner i avhållsamhet av Tom Perrotta.
Är nu på resande fot mot Göteborg och bokcirkel. Idag diskuteras Rachmans bok De imperfekta som jag tyckte mycket om. Är du också intresserad av att diskutera den kan du under augusti göra detta hos En bokcirkel för alla.
Vampyrer, skräck, tråkiga böcker, bokutbyte, nytt bokval var bara några av de saker som vi pratade om på dagens lilla bloggfika. Boken som vi läst till detta tillfäle är Sorgesång av Siri Hustvedt som majoriteten av oss tyvärr inte tyckte var en höjdare. Rörig, för många bihistorier, ingen uppdelning i kapitel, för många namn vara bara några av de kommentarer som fälldes under träffen. Jag hade inte ens läst ut den, utan har fortfarande 90 sidor kvar och efter dagen möte tror jag inte att den kommer att bli utläst alls. Dessutom ligger Vad jag älskade i den olästa högen och jag funderar på om den ska ges bort oläst. Boken får nog stå kvar ett tag till och beslutet om dess framtid får tas längre fram. Mer om träffen kan läsas om på En bokcirkel för alla.
Till nästa gång den 8 augusti ska vi läsa De imperfekta av Tom Rachman. En bok som jag har varit nyfiken på och som jag prickade för som intressant i vårens bokkatalog. Ska dessutom vara ute i lite bättre tid så att jag faktiskt läser ut den här boken.
Tack Camilla för lokal och god fika! Vill någon av er andra där ute vara med nästa gång kan man anmäla sig hos En bokcirkel för alla.
Apropå vår Fjodorläsning som ju går mindre bra d.v.s. står still sen i somras så känns det som att Brott och straff ständigt gör sig påmind på ett eller annat sätt. Jag läste precis en intervju i tidningen Vi läser där Håkan Hellström pratar om sina läsupplevelser. Vilken tror ni är den roman som han har läst flest gånger? Jo allas vår Fjodor – Brott och straff…
Nu är frågan ska jag lyssna på Håkan och göra ett nytt försök och ta tag i de sista femhundra sidorna i oktober?
Dostojevskij och jag har kommit på god fot med varandra igen. Jag har till och med låtit honom få göra mig sällskap på balkongen och tagit mig fram till andra delen. Även om jag inte är lika diciplinerad och duktig i min läsning av Brott och straff som en viss fröken S så finns det i alla fall hopp om att jag kommer att ta mig igenom! När jag väl tar mig samman och läser är den ju faktiskt riktigt underhållande men blir det för psykologiskt och ångestladdat (vilket jag antar att det kommer att bli) lär jag få hålla honom på avstånd igen.
Jag har alltid gillat klassiker på håll. De är fina i bokhyllan, trevliga att hålla i och kul att prata om. Men när det gäller att själv sätta mig ner och läsa dem, då går det trögt. Alltid finns det något jag hänger upp mig på.
Hur går det då med Brott och straff? Mycket bättre än förväntat. Självklart är det ingen lätt bok, typ Agatha Christie eller Sophie Kinsella. Men den har ett driv och den krånglas inte till allt för mycket. Boken är uppdelad i olika delar om cirka 100 sidor och det är så jag tacklar den. En del i taget. Det som jag tycker är jobbigast med brott och straff just nu är de inre monologerna. De är ofta långa och det är svårt att veta vad som är inte monolog och vad som är dialog.
Snart har jag kommit halvvägs och det är då vi har tänkt att ha det första klassikermötet.
Säga vad man vill om Dostojevskij men man känner sig i alla fall rätt intellektuell när man drar upp Brott och straff ur väskan på fiket 😉 Att jag sen inte har kommit längre än s.38 (av 646) behöver vi ju inte gå in på… Hittills tycker jag faktiskt att den är rätt underhållande. Vi får se hur länge det håller…
Någongång i våras satt vi några stycken på jobbet och pratade läsning. Vi kom fram till att vi hade läst dåligt med klassiker och på studs bestämde vi oss för att satsa på en liten bokcirkel som sommarprojekt och ta oss igenom Dostojevskijs Brott och straff… Boken finns utgiven som pocket och häromdan fick jag hem den i brevlådan. Den är tjock, nästan 650 sidor och så här i efterhand undrar jag lite vad det är vi gett oss in på men nu är det är väl bara att sätta igång och se efter.
Fortsättning följer på Fjodorfronten både från mig och Fröken S.
Brott och straff
Massor av ord... 