Trevlig överraskning

Det är ju en brevbok. Det gör den ju bara ännu bättre.

Room – Emma Donoghue

Room köptes för ett år sedan när jag besökte London. Sedan har den fått stå och bida sin tid i bokhyllan. Nu äntligen landade blicken på den och vi har spenderat några timmar tillsammans.

Jack har precis fyllt fem år och hans världsbilder skiljer sig rätt rejält från din och min. I hans värld existerar tre människor; han själv, hans mamma och old Nick. Alla andra är påhittade och bor i TVn. Världen är inte större än ett rum. Det här är en historia om hur en pojkes värld ändras drastiskt när han och hans mamma kommer ut ur rummet. För Jack blir inte förändringen välkommen och allt det nya är mycket skrämmande.

Detta är Jacks historia, berättad ur hans perspektiv och jag fångas av det naiva i boken. Jag förstår varför Jack har svårt att vänja sig vid den mycket större värld och jag funderar konstant på hur han kommer att fungera i större sociala sammanhang som till exempel skolan. Jag vill vara med och lyssna på psykologens samtal med familjen.

Emma Donoghue har skrivit en bok som jag, trots dess hemska innehåll, fann riktigt gripande och full av hopp. För trots den hemska historien är Jack en mycket älskad pojke, som egentligen hade en bra barndom i rummet. Han visste inget bättre.

Gå din väg men stanna

När jag hörde att Johanna Nilsson skulle släppa en fristående del på Hon går genom tavlan ut ur bilden kände jag omedelbart att det här var en bok jag måste läsa. Hon går genom tavlan.. är en bok som jag läste som ung och under min lärarutbildning och som har dröjt sig kvar i minnet.

Hanna har i boken fyllt 31. Hon har alldeles nyligen skaffat sig en egen lägenhet och brutit upp från ett förhållande. Hon har kämpat med sin ångest, bulimi och anorexi i hela sitt liv. Hon talar om att hennes lillasyster tycker det är svårt att umgås på grund av ångesten och hon vill inte vara en börda för sina föräldrar. Samtidigt som hon kämpar mot sina svarta ångestfjärilar som skär i henne träffar hon den stora kärleken, Alex och hans två barn. Det blir inte helt enkelt för Hanna att balansera ångesten, kärleken, sitt skrivande och två små barn. Det blir en berg och dalbana med medicinering, psykolog, uppbrott och kärleksförklaringar.

Mycket i boken verkar självbiografiskt, men eftersom jag inte är jätteinsatt i Johanna Nilssons författarskap vet jag inte säkert. Huvuddragen i boken stämmer överens med den informationen som finns i författarpresentationen; till exempel skrivandet, kärleken och hans två små barn. Boken blir trots sitt ångestfyllda innehåll inte för tung att läsa. Johanna Nilsson har ett fantastiskt och poetiskt språk och trots ångesten lyser ändå kärleken igenom.

Sju jävligt långa dagar

Jag har länge velat läsa något av Jonathan Tropper. Han har skrivit en del böcker, men på svenska har hittills bara två översatts; Konsten att tala med en änkling och boken detta inlägg ska handla om Sju jävligt långa dagar.

Det första jag har försökt göra är att försöka lite ut vilken genre det är. Det är lite lad-lit över den, men ändå inte. Boken är, i mitt tycke, lite för mörk för att vara det och lite för grov. Just nu får den falla lite under kategorin vanliga romaner. Mycket sex, många tankar och känslor.

Judds fru har varit otrogen och Judd fick reda på det på värsta möjliga sätt; han steg in i sovrummet mitt i akten. Dessutom är det med Judds chef. Samtidigt dör Judds pappa och som sista önskan på sin dödsbädd vill han att familjen ska sitta Shiva. Sju dagars öppet hus hemma där nära och kära får komma och visa sin respekt. Nu ska Judds familj bo ihop i sju dagar. Något som kommer skapa en del friktion och en massor med irritation. Judd måste nu möta bekantskapens sorg under Shivan, hantera sin egna kris i äktenskapet och överleva sin familj i sju dagar.

Välskriven, rolig, sarkastisk men samtidigt varm historia om hjärtesorg, familjesorg och syskonkärlek. Faller speciellt på samspelet mellan Judd och hans syskon. De är i vissa avseenden riktigt elaka mot varandra samtidigt som de är väldigt kärleksfulla och tar hand om varandra.

Djurförsök och kidnappning

Din mamma är försenad, säger hon. Hon bad mig hämta dig.

Plötsligt är Adina kidnappad. I ett okänt hus långt ute i skogen är hon hårt bevakad av en grupp djurrättsaktivister som vill att det forskningsinstitut där hennes mamma arbetar ska upphöra med sina djurförsök. För om de inte slutar kommer samma sak att hända med Adina som händer djuren…

Försöksdjuret av Marianne Strand är en riktig hit från LL-förlaget!

Det här är en bok som berör och det är inte utan att man själv börjar fundera över vad som egentligen sker på svenska forskningsinstitut. Jag tycker att det är rätt så obehagliga beskrivningar av låsta korridorer och djur med tomma ögon. Själva kidnppningen är också den bra beskriven där Adina slits mellan rädsla och förståelse för sina kidnappare och deras krav. Det är helt enkelt en bok som tar upp många viktiga ämnen, väcker tankar och öppnar för diskussion. Dessutom är den riktigt spännande. Rekommenderas.

Den dagen min dotter blev galen – Michael Greenberg

En bok som funnits ett tag på min vill läsa lista och under sommarens lilla biblioteksräd hittade jag de i en hylla, alldeles lysande gul. Detta är en berättelse om Sally, en femtonårig flicka vars liv en dag förändras drastiskt. Hon blir inlagd på ett psyksjukhus på grund av en psykos som fått henne att gå rätt ut på en vältrafikerad gata i tron att hon kunde stoppa trafiken med sin genialitet.Hur denna flicka blir medicinerad med tunga droger som förändrar henne och hur familjen står hjälplösa bredvid. Detta är en pappas berättelse om sin dotter.

Greenberg berättar som sin dotter Sally på ett rakt och osentimentalt sätt. Han berättar vad han ser, om Sally, hur hennes sjukdom påverkar familjens liv och tankarna kring hur han på något sätt skulle kunna vara anledningen till att hon är sjuk. Antagligen alla de tankar vem som helst hade haft i det läget. Jag gillar verkligen när BOATS inte är tårdrypande och tyck synd om, utan som denna berättar om ett hemskt slag mot en familj, men ur en mer praktisk och realistisk syn. Rekomenderas.

The blueeyedboy didn’t do it for me.

Joanne Harris senaste bok blueeyedboy (Kärt barn på svenska) tillhör inte samma genre som hon brukar skriva. Detta räknas, om man får tro baksidan, till en spämninsroman. Klarar hon då av bytet mellan sin vanliga genre i stil med magisk realism och till denna, lite mer brutalare och verklighetstrogna? Njaaa….

Boken är skriven i form av inlägg i en weblog (tycker inte det känns bloggigt, utan mer som en datorskriven dagbok) där vi får följa blueeyedboy som skriver noveller på sin egentillverkade sida badguysrock – en hyllning till människorsom gör fel och som kanske till och med är mördare. Blueyedboy är en 42-årig man som levt hela sitt liv i samma hus tillsammans med sin mor. Han har haft en riktigt taskig uppväxt och det är denna uppväxt och personerna i hans närhet som vi får läsa om. Ibland blandar han upp verklighet med med fantasi eller spekulationer till vad som kan ha hänt, men i allt han skriver finns ett stråk av sanning.

Tyvärr blir det inte bra. Jag gillar idén med att läsa boken i form av weblog och jag tycker att historien är bra till viss del. Men Harris har krånglat till den så mycket och jag har svårt att följa med i vems synvinkel jag läser, är det sant, är det falsk och vilka de här människorna egentligen är. Jag får vid ett flertal tillfällen gå tillbaka en bit för att se om jag har missat något. Det finns guldkorn, men Harris hade vunnit på att förenkla och fokuserat mer på kärnan i berättelsen istället för att dölja den med olika perspektiv. Boken blev tyvärr lite av en bromskloss i läsandet och jag är besviken på en av mina favoritförfattare. Hoppas hon lyckas bättre med nästa bok.

När läsarna själva får välja

Jag har nog halvomedvetet undvikit Jag finns på grund av dess uppenbart tunga innehåll men när den röstades fram som vinnare i bokjuryn (där det är läsarna d.v.s. barn och ungdomar som själva röstat) kunde jag inte stå emot. Jag ångrar inte mitt val!

Det ÄR en tung bok. Det sorgligaste jag läst på länge faktiskt men samtidigt väldigt klistrig, den fastnar i handen.

Handlingen kretsar kring fjortonåriga Johanna. Hemma blir hon slagen och kränkt av sin blundande och falska mamma som visar ett helt annat ansikte mot omvärlden. I skolan trakasseras hon ständigt av ett gäng killar, både fysiskt och psyikskt, på ett riktigt, riktigt otäckt sätt. Omvärlden låtsas inte se det som händer mitt framför ögonen på dem och Johannas mamma skrattar bort det som lärarna försiktigt upplyser henne om. Själv försöker Johanna dölja samtidigt som hon inget hellre vill än att omvärlden ska se och göra något åt hennes situation.

Emellanåt tänds hoppet bara för att snart släckas igen och man blir smärtsamt medveten om hela vuxenvärldens enorma svek.

En viktig och bra bok som berör om saker som sorgligt nog kan hända och händer i verkligheten.

 

I det förflutna, familjehemligheter deluxe.

Ibland blir jag lite sur när jag läser vissa böcker. Inte för att jag irriterar mig på innehåll, stilgrepp eller översättningar, utan för att jag inte upptäckt författaren förrän nu. Kate Morton är right up my alley; historik, böcker, läsning och mystik. Lägg till ett stort dragit slott i England och familjehemligheter så är Fröken S infångad och klar.

Boken är en blandning av nutid och tillbakablickar som kopplas ihop till huvudpersonen Edie och hennes familj och slottet Milderhurst Castle. Edies favoritbok är skriven av Raymond Blythe, fadern på slottet. Hennes mamma blev skickad dit under andra världskriget och Edie själv blir skickad dit för att intervjua döttrarna på slottet. Familjehemligheter finns överallt och allt nystas sakta men säkert upp i boken.

Det blir definitivt mer Kate Morton för mig och som tur är ligger House at Riverton i min olästa hög.

Alberts sista önskan – En bok om tro

Jag hade tidigare läst två böcker av Albom och de följer samma mönster. En människas levnadsöde ska beskrivas. Samma sak är det i den här Alberts sista önskan. Här berättar Albom om Albert, Rabbin i synagogan, sista önskan; att Mitch ska hålla ett minnestal över Albert på hans begravning. Det skapar ett problem då Mitch inte riktigt känner Albert. Detta mynnar ut i åtta år av samtal om Alberts liv, och tro i allmänhet. Dessutom får man följa Mitch när han själv börjar vakna till efter samtalen med Albert och sedan själv försöker bli en god jude och hjälpa till i samhället. Detta leder honom till prästen Henry som levt ett tufft liv, men nu försöker leva efter guds ord och hjälpa sämre lottade människor.

Till en början var jag rätt skeptisk till boken och det berodde främst på att den lägger så stort fokus på religion. Ska jag vara helt ärlig har jag svårt för religion och att människor lägger sin tillit till en Gud. Boken får mig dock att börja tänka i andra banor. Albert berättar inte om synd och att man promt måste följa alla traditioner till punkt och pricka, eller vilka konsekvenser det får om man inte tror. Snarare berättar han med värme och trygghet hur Gud berikar hans liv och gör honom till den människa han är. För Albert är traditioner och högtider något som är naturligt och härligt, inte tråkiga måsten. Jag gillar att tro behandlas på ett sådant naturligt sätt och skeptikern inom mig har veknat lite. Jag kommer inte börja gå till kyrkan varje söndag, men jag har en större förståelse till vilken tröst tro kan ge och hur religion kan ses som något positivt och varmt och inte bara en källa till fördomar och konflikter.