Något nytt på g…

Varje gång jag surfar förbi X-publishing och spanar lite lätt så hittar jag något nytt och spännande. Den här gången råkade jag klicka på en liten oansenlig länk och vips satt jag och stirrade på ett pressmeddelande som till och med är upplagt idag. Vilken timing!

Kollektivroman låter hyperintressant, jag är redan nyfiken och vilken författarlista!

 

27 författare

27 pendeltågsstationer

27 berättelser

EN roman

Annonser

Den där dagens enkäten…

Enkäter är trevligt eller vad tycker ni? Kommer ursprungligen från Dark places.

DAGENS..

Outfit: Någon slags svart spetströja fast coolare och gråa mjukisbyxor. Inte den bästa kombon men det är fredagskväll :D.
Humör: Trött och slö.
Tanke: Vilken av mina böcker ska jag läsa i nu. Vilken är jag mest sugen på….
Frukost: Müsli och vaniljyoghurt, Juice och naturligtvis kaffe.
Bok: Mest brev till en brevhandel och Sankta Psyko men slalomläser ju lite.
Låt: I think bad thoughts med Danko Jones. Skön rockig låt för att sätta igång helgen.
Hurra: Det är helg och jag ska dricka kaffe och planera blogg med Biblo K.
Bu: Att bilen kommer att kosta massor med pengar att reparera och jag måste göra det då bilen är nödvändig för mig.
Längtan: Läsning på arbetstid hade varit riktigt trevligt.
Önskan: Massor med lästid och att min rättningshög magiskt blir rättad.

Slalomläser deluxe

Bokmässan kickade igång min läslust rejält och helst vill jag börja på alla mina inköp samtidigt. Till viss del har jag gjort detta. Just nu slalomläser jag inte mindre än fyra böcker samtidigt. Dessutom är alla i startstadiet utom min ljudbok som jag lyssnat rätt så långt på. Böckerna lockar mig riktigt mycket nu och det är så härligt att ha hittat tillbaka till läsglädjen igen. Nu får vi bara hoppas att min slalomläsning inte dödar tar död på den spirande läslustan.

Igång just nu är:

Brev till en bokhandel – Helen Hanff (den råkade slinka ner i väskan och funkade ypperligt imorse när jag stod i färjekön.)

Flickan med snö i håret – Ninni Schulman (E-bok som jag klickade in mig i när jag väntade på träningen i veckan….smidigt.)

Sankta psyko – Johan Theorin (no words necessary.)

Delhis vackraste händer – Mikael Bergstrand (snyggaste efternamnet och den blev en god kompanjon när jag städade altan och krukor förra helgen.)

SJ lanserar bokmagasin

Under mässan kunde man i Formas bokmonter plocka till sig tidningen BOOK som är ett alldeles nytt koncept från SJ. Sex av tio läser gärna en bok eller en tidskrift under sin tågresa och SJ bemöter nu detta med denna ca 124 sidor långa tidning. Tidningen kommer att finnas att läsa på tågen och kommer till stor del innehålla utdrag ur olika böcker men även artiklar om läsande, livsstil och intervjuer. Tidningen erbjuder också rabatterade priser på böckerna som utdragen kommer från på Adlibris och Akademibokhandeln.

Mitt första intryck av tidningen är att den är lik Vi läser fast med bokutdrag också. De delar även Jonas Karlsson som omslagsman. Kanske lite för likt så här i första numret av tidningen. Kanske bättre om de hade fokuserat på bokmässan och lanserat den ordentligt där?

I första numret finns utdrag ur bland annat Sankta psyko, Supertanten, Fragment och Route 66 går till Trollhättan. Jag tror tidningen har potential och kan bli en tillgång på tågen. Speciellt om det ska få stopp mitt ute i ingenstans. Själv åker jag inte tåg speciellt ofta men har en sambo som är felsökare på X2000. Har bett honom hålla lite utkik efter tidningarna

 

Sju jävligt långa dagar

Jag har länge velat läsa något av Jonathan Tropper. Han har skrivit en del böcker, men på svenska har hittills bara två översatts; Konsten att tala med en änkling och boken detta inlägg ska handla om Sju jävligt långa dagar.

Det första jag har försökt göra är att försöka lite ut vilken genre det är. Det är lite lad-lit över den, men ändå inte. Boken är, i mitt tycke, lite för mörk för att vara det och lite för grov. Just nu får den falla lite under kategorin vanliga romaner. Mycket sex, många tankar och känslor.

Judds fru har varit otrogen och Judd fick reda på det på värsta möjliga sätt; han steg in i sovrummet mitt i akten. Dessutom är det med Judds chef. Samtidigt dör Judds pappa och som sista önskan på sin dödsbädd vill han att familjen ska sitta Shiva. Sju dagars öppet hus hemma där nära och kära får komma och visa sin respekt. Nu ska Judds familj bo ihop i sju dagar. Något som kommer skapa en del friktion och en massor med irritation. Judd måste nu möta bekantskapens sorg under Shivan, hantera sin egna kris i äktenskapet och överleva sin familj i sju dagar.

Välskriven, rolig, sarkastisk men samtidigt varm historia om hjärtesorg, familjesorg och syskonkärlek. Faller speciellt på samspelet mellan Judd och hans syskon. De är i vissa avseenden riktigt elaka mot varandra samtidigt som de är väldigt kärleksfulla och tar hand om varandra.

Bästa självbiografin

Biblo K: Självbiografier ja, alltså något personen ifråga har skrivit SJÄLV om sitt liv som bloggkollegan påpekar här nedan. Jag är osäker på om jag ens har läst en sådan men vet att jag har läst en halv. Bob Dylans memoarer som jag tyckte var otroligt seg. Har ett bestående minne om att Dylans son stod och rörde i en whiskysås och jag tyckte att de började urarta och gav upp. Så vitt jag vet har det inte kommit någon fortsättning på denna påbörjade triologi…

Jag tar gärna emot tips på läsvärda självbiografier för att få möjlighet att ändra uppfattning om genren i allmänhet.

Fröken S: Några biografier har jag allt läst i mitt liv. Men jag fastnar lite kring ordet SJÄLVbiografi. På senare tid har ni som läser bloggen ofta sett att det blivit en del dekadenta hårdrocksromaner. Men allt som oftast är det ju inte dem själva som skriver dessa böcker. Då är det ju inte någon riktig SJÄLVbiografi eller? Jag har läst och gillat Traci Lords Nattens barn. Jag tyckte mycket om Morgan Allings Kriget är slut och Att rosta bröd av Roger Rosenblatt. För att en biografi ska vara bra för mig tror jag den behöver vara osentimental och personlig. Inget Oprah-igt brista ut i tårar och tycka synd om.

En mörkrädd pojke

Detta var en riktig liten pärla. Det är tråkigt att den har blivit liggande så länge i min olästa hög. Jag tror den är inköpt på förra årets bokmässa ;-). Detta är en riktigt suggestiv och mörk bok där jag inte riktigt kan reda ut om de övernaturliga inslagen i boken är på riktigt (så riktigt som det kan bli) eller om det handlar om psykisk sjukdom, och då är jag ändå ett Stephen King fan och har läst en hel del böcker med övernaturliga inslag.

Boken handlar om George. Han upptäcker när han blir pappa för första gången att han inte kan hålla i barnet på grund av någon slags fobi. Han känner faderskärlek och en stark överbeskyddande känsla, men han vill verkligen inte hålla i sin son. Detta gör hans fru ledsen och förtvivlad och till slut står George framför ett dilemma. Gå till en psykolog eller förlora din familj. George väljer terapi och hos psykologen börjar nedtryckta minnen ta sig fram. Minnen kring hans fars död, syner och till synes hemska olyckor. Eller var George inblandad i dessa? Ju längre George går hos sin psykolog, desto mer rädd blir han för sina minnen och sig själv. Nu undrar han hur han någonsin ska kunna hålla sin son igen. Är det kanske så att barnet borde skyddas från sin pappa?

Från början känner jag stor empati från George och ser honom som lite oskyldig till det han råkar ut för men ju längre jag läser boken, desto mer frånkopplad från sig själv tycker jag att George blir. Jag ser honom som mer och mer udda och som någon som behöver psykisk hjälp. Boken är på ett sätt en bild av en väldigt ensam människa med en barndom som utstött och som inte riktigt tar sig in i samhället igen trots hans välanpassade liv som vuxen. Se bara på hur han bryter ihop när minnena kommer tillbaka och hur ensam han blir igen.

Bra uppbyggd bok som jag fastnade ganska snabbt i. Jag vet att handlingen är uppbyggd på Georges minnen från sin barndom, men jag hade ändå velat se lite mer nutid. Nutidsglimtarna är väldigt få mellan dagboksskrivandet om barndomen. Det är inget som egentligen strör, men jag blir nyfiken på hur hans hemliv ser ut efter dessa möten med psykologen. De glimtarna jag får tycker jag är lite för sporadiska.