Gavaldas lilla minibok.

Gavaldas senaste ”En dag till skänks” var en lättsam  liten historia med fokus på familj i allmänhet och syskon i synnerhet.  Mycket humor och hopp då tre av syskonen rymmer från kusinens bröllop för att hälsa på sin bror. De får två dagar tillsammans med minnen och samhörighet. Jag tycker dock att det finns ett litet stråk av sorgsenhet i den till skillnad från K. Jag tycker man får en inblick i vad som händer när syskon växer upp och skaffar sig egna liv och växer ifrån varandra, men samtidigt har man kvar syskonbandet. De minns hur det har varit och undrar varför det inte är så än.

K och jag är rörande överens om att den här boken ska läsas. Den är lättsam, har ett intressant format och är skriven med en skön humor.  Ta chansen när ni får den.

Ännu en bokhög

Nu blev det lite jobbigt. Jag är har ju plötsligt kommit in i världens lässug, plöjde en halv Woodrell igår, och idag kom det ett paket från adlibris till jobbet fullt med nya böcker. Jag plockade ihop en liten hög med dem som jag känner att jag skulle vilja ha med mig hem. Det gick att begränsa till åtta stycken:

  • Frost – Maggie Stiefvater
  • Kyrkogårdsboken – Neil Gaiman
  • Det är så logiskt alla fattar utom du – Lisa Bjärbo
  • Vad mina vänner inte vet – Sonya Sones
  • Vad min flickvän inte vet – Sonya Sones
  • Saker som aldrig händer – Johanna Lindbäck
  • Hej vacker – Ann-Helén Laestadius
  • Ondvinter – Anders Björkelid

Kanske får jag ta bort några till för tanken är ju att även våra elever ska få ta del av böckerna 😉 men kanske om jag är snabb att jag hinner…

I would like som murder with my coffee, please.

Jag har nu fått äran att stöta på Arne Dahls A-grupp i boken Misterioso. Efter att ha läst den blev jag lite arg på mig själv. Varför har jag inte läst något av Arne Dahl förut. Gillade misterioso mycket och är riktigt sugen på att läsa nästa del. A-teamet är en skön blandning av människor som löser mordet tillsammans och de motarbetade inte varandra. Bra driv i historien nästan hela tiden. Den blir lite seg på mitten, men med en spännande upplösning.

En svensk finansman mördas i sitt vardagsrum. Ytterligare en svensk finansman mördas i sitt vardagsrum. Allt tyder på att det kommer att fortsätta.

Rikskriminalen inrättar snabbt en specialenhet bestående av sex handplockade poliser från hela landet. Man kallar den för A-gruppen. De står inför ett mysterium.

Vem är den spårlösa gestalt som sitter i svenska finansmäns vardagsrum, lyssnar på jazz och skjuter dem med två kulor genom huvudet? Vad är det han vill? Media kallar honom Maktmördaren, och när spåren börjar leda i riktning mot ryska maffian blir läget riktigt kritiskt.

 Nästa bok i serien om A-teamet heter Ont blod. Den ska K i bibblan få låna ut till mig i höst.

Att cirkla eller inte cirkla.

Biblioteket i min hemkommun kommer under hösten att ordna olika bokcirklar för de som vill Det kommer att finnas lite olika teman på cirklarna. Till exempel författarcirkel eller traditionell läsecirkel . Biblioteket ordnar grupper och rum och sitta i. Jag är riktigt sugen på att vara med samtidigt som jag inte är säker på att jag kommer att hinna med riktigt med jobb, träning och andra trevligheter.  Vad tycker ni. Satsa eller inte satsa??

Har underhållt mitt missbruk

Bibliotek är riktigt farligt för ett bokmissbrukare som jag. Jag hade bestämt mig för att INTE låna några nya böcker när jag lämnade tillbaka de andra. Jag har ju trots allt hyllor som svämmar över av olästa böcker här hemma. Men jag kunde inte hålla mig och det blev ett strosande bland hyllorna. Dock begränsade jag mig något och lånade bara tre stycken:

  • De rätta – Scott Westerfeld
  • Skuggbiblioteket – Mikkel Birkegaard
  • Känn pulsen slå – Berny Pålsson

De rätta är den sista delen i Westerfelds serie om Snyggingstan, den har jag längtat efter under halva sommaren och nu äntligen. Skuggbiblioteket har legat på min vill läsa lista ganska länge så den var svår att gå förbi då den låg där på ett bord. Sist men inte minst tror jag att jag kan ta till mig Berny Pålssons andra bok lite bättre än den första nu under hösten när humöret inte alltid är soligt. De rätta är boken som lockar mest just nu så att jag äntligen kan få en upplösning på ful-serien. Måste bara läsa ut Halva liv först som definitivt inte är att förringa. Riktigt bra än så länge.

En plats att besöka.

Efter Ks och mitt bloggfirande tog vi oss en riktigt lång promenad genom staden Göteborg som vi båda är lite kära i. Vi strosade runt länge och spanade på hus och intressanta småaffärer. Av en händelse hamnade vi på Landala torg och där ligger Lohrs pocket med mera. Ett ställe som varken jag eller K har undersökt. Tyvärr var vi ute och gick sent på kvällen och Lohrs hade stängt. Men vi har lovat dyrt och heligt att vi måste besöka det nästa gång vi åkter in till Göteborg. Lohrs är en bokaffär/café och såna finns det inte många av i Göteborg med omnejd. I alla fall inte vad vi känner till. Nu är bara frågan om kaffet är något att ha eller om man ska se det som en bokaffär.

To be continued…

Hypnotiserad av Lars Keplers bok

Hype, Lovordad, Sålda filmrättigheter innan boksläpp……sånt här gör mig anti. Boken kan väl ändå inte vara SÅ bra? ALLA gillar den……då kommer inte jag gilla den.

Tji fick jag. Hypnotisören lyckades hypnotisera mig och under ett par dagar var jag icke kontaktbar och drömde blodiga drömmar om barn som var inlåsta i små rum. Första kaptilet fick inte igång mig, jag hade lite svårt att hålla koll på vem som var vem. Men sen så var jag fast.  Faller direkt för komissarien i fallet; Joona Linna, men har lite svårare för psykologen/hypnotisören Erik Maria Bark. Gillar att det blir en vändning i boken och att det helt plötsligt är ett annat fall man får följa än det som man egentligen tror är huvudfallet. Gillar inte riktigt att det första fallet får ett så snöpligt slut på Barks hallgolv.

I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Så tack mamma för att du tryckte den i näven på mig sist jag hälsade på. Jag kommer nog sno med mig Paganinikontraktet vid nästa besök. Så alla andra hade rätt och jag hade fel. Den är ju riktigt bra 😉

Brutalt amerikanskt

Nu har jag i princip sträckläst Daniel Woodrells En helvetes vinter. Bara det är väl ett säkert tecken på en bra bok och det här var en sån bok som fick följa med i väskan i fall jag skulle få lite oväntad lästid.

Huvudperson är sextonåriga Ree som lever tillsammans med en sinnessjuk mamma och två småbröder. Pappan har stuckit och polisen söker honom för att ställa honom inför rätta. Infinner han sig inte kommer familjen förlora sitt hem som är satt som säkerhet för borgen. Ree söker sin far men det är inte många som är villiga att hjälpa. Snart förstår hon att han troligen är död men det måste bevisas. Folk i trakten som troligen känner till hur allt hänger ihop är föga villiga att hjälpa.

I boken beskrivs ett samhälle där människor lever ensligt och vid sidan om med sina egna lagar och tankar om rätt och fel. Alla verkar vara släkt med varandra på ett eller annat sätt och våld, brutalitet och missbruk hör till vardagen.

Det är något med den här typen av böcker som jag är väldigt svag för men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Amerikanskt, landsbyggd, kargt och hårdhudat. Det är miljö- och personbeskrivningar som håller en med på plats och trots att Daniel Woodrell beskriver ett hårt liv fullt med problem är det något fint med berättelsen som gör mig lite glad mitt i misären. Den är hemsk och rå om en stark tjejs kamp för sin familjs överlevnad men också om hennes kärlek till familjen och respekt för släkten och dess historia.

Kärlekens Arkitekt, inte riktigt som jag väntade mig.

Boken var inte riktigt så bra som jag förväntade mig att den skulle vara. Jag saknade lite tempo i berättelsen och trodde det skulla vara en skattjakt á la Indiana Jones, Istället får man följa José Marias tillbakablickar till inbördeskrig, Mussolini och Hitler. Historien berättar om hur han träffar sin fru och deras kärlekshistoria samt hur José Maria visar sitt motstånd mot facisterna genom att spionera. Boken känns ganska  långsam och vemodig och detta passade inte riktigt mig den här gången.

Rom 1937. Fascisterna under Mussolinis ledning innehar makten i Italien medan inbördeskriget rasar i Spanien mellan republikaner och Francos trupper. Femton katalanska familjer med Francosympatier tar sin tillflykt till Spanska akademien i Rom.

Spanska akademien kan emellertid inte sörja ekonomiskt för de katalanska flyktingarna och i hemlighet börjar ”gästerna” stjäla antika föremål och böcker ur akademiens samlingar för att kunna skaffa pengar till mat och kläder.

Tillsammans med den unga bibliotekarien vid akademien, Montse, utses arkitekturstuderanden José María att ansvara för försäljningen av böckerna i akademiens bibliotek. Vad varken José María eller Montse vet är att en av rariteterna i akademiens samlingar innehåller ”Skaparens karta”. Det sägs att den ritats med gudomlig ingivelse och att den som har kartan i sin ägo kan göra sig till herre över hela världen, en hemlighet som Vatikanen försökt mörklägga under århundradenas lopp, men som de nazistiska ledarna i Tyskland nu fått kännedom om och är på jakt efter.

José María och Montse finner snart att de är indragna i ett storpolitiskt maktspel där olika nationer och organisationer försöker tillskansa sig dyrgripen. En av spekulanterna på kartan, furst Junio Valerio Cima Vivarini, blir deras beskyddare och vän. Men inget är vad det synes vara i denna härva av politiska intriger och spionage och ingen av de tre vännerna kan avslöja motiven för sitt handlande. Mellan Montse, José María och furst Junio utspelas snart ett triangeldrama som sjuder av passion och äventyr, lögner och svek.