
Hype, Lovordad, Sålda filmrättigheter innan boksläpp……sånt här gör mig anti. Boken kan väl ändå inte vara SÅ bra? ALLA gillar den……då kommer inte jag gilla den.
Tji fick jag. Hypnotisören lyckades hypnotisera mig och under ett par dagar var jag icke kontaktbar och drömde blodiga drömmar om barn som var inlåsta i små rum. Första kaptilet fick inte igång mig, jag hade lite svårt att hålla koll på vem som var vem. Men sen så var jag fast. Faller direkt för komissarien i fallet; Joona Linna, men har lite svårare för psykologen/hypnotisören Erik Maria Bark. Gillar att det blir en vändning i boken och att det helt plötsligt är ett annat fall man får följa än det som man egentligen tror är huvudfallet. Gillar inte riktigt att det första fallet får ett så snöpligt slut på Barks hallgolv.
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Så tack mamma för att du tryckte den i näven på mig sist jag hälsade på. Jag kommer nog sno med mig Paganinikontraktet vid nästa besök. Så alla andra hade rätt och jag hade fel. Den är ju riktigt bra 😉