Fröken S är en abibliofob

Runt om i bokbloggsvärlden kliver nu bloggare ut ur garderoben och erkänner sin abibliofobi. Jag sällar mig till skaran.

Jag…

• …känner mig naken om jag inte håller på och läser en bok och måste därför påbörja ny bok kort efter avslutad.
• …väljer väska utifrån om jag kan få ner en pocketbok i den eller inte.
• … har en stor hög olästa böcker i bokhyllan (måste sammanställas) och kan lätt fördriva tiden med att pilla och välja ut vilken/vilka böcker jag ska läsa.
• …har boken med mig som säkerhetslina ifall jag kommer att ha någon dötid under utflykten.
• …tror världen kommer gå under den dag då jag inte har en enda bok hemma som är oläst.
• …kan inte gå förbi reabord eller erbjudanden utan att ha kollat in utbudet.
• …ser bokmässan som startskottet på hösten.

Abibliofober och andra bokbloggare verkar hålla på att ordna träff under bokmässan. Men än så länge verkar det vara torsdagen som gäller och jag har som tradition att åka ner under lördagen tillsammans med min mor. Men man kanske stöter på någon där nere under lördagen också?

Fjodor och jag…

Dostojevskij och jag har kommit på god fot med varandra igen. Jag har till och med låtit honom få göra mig sällskap på balkongen och tagit mig fram till andra delen. Även om jag inte är lika diciplinerad och duktig i min läsning av Brott och straff som en viss fröken S så finns det i alla fall hopp om att jag kommer att ta mig igenom! När jag väl tar mig samman och läser är den ju faktiskt riktigt underhållande men blir det för psykologiskt och ångestladdat (vilket jag antar att det kommer att bli) lär jag få hålla honom på avstånd igen.

Läsflyt deluxe

Den här sommaren har toppat allt när det gäller läsflyt. Jag har läst otroligt mycket den här sommaren och det känns helt underbart. Jag har plöjt både ungdomsböcker och vuxenböcker med rasande fart. Det är nästan så kära K har blivit rädd för mig. Nu börjar sommarlovet lida mot sitt slut och jag hoppas att min läslust håller i sig öven i höst. Dock i något långsammare mak. Hoppas också att jag ska komma igenom lite titlar i min olästa hög i bokhyllan.

Summering över sommarens läsning kommer lite längre fram när jobblunken börjar ta över min lästid.

Tävla med en bokcirkel för alla

En bokcirkel för alla lottar just nu ut två olika bokpaket. Hennes skräckpaket är jag lite intresserad av. Är ni också intresserade? Klicka in er och kolla läget.

Jakten på den ultimata läsplatsen.

I höstas flyttade jag tillsammans med pojkvännen ut från vår trånga tvåa in i ett betydligt rymligare hus. I och med flytten fick jag ett ”eget” rum som jag förvandlat till bibliotek/pysselrum. Det tråkiga nu är att det är sorgligt oanvänt och mycket beror på fåtöljen. Fåtöljen är en gammal skinnsak med utskjutbar fotpall. Mysigt säger en del, trång och obekväm säger jag. Jag kan inte sitta rakt upp och ner och läsa utan jag behöver kunna hasa runt, halvligga, slänga benen över kanten och så vidare. Detta tillåter inte fåtöljen.

Nu kan jag ha hittat lösningen på mitt fåtöljproblem. Den stavas FATBOY. Nu måste bara affär uppsökas och Fatboy provsittas/liggas för att se om det är det optimala för mig.

Vingklippt Ängel – Berny Pålsson

Sorgligt, deprimerande och mörkt. Ja, vad kan man säga om denna självbiografiska bok om en flickas psykiska sjukdom som får henne att knarka och skära sig. De enda ljusglimtarna i boken är hennes ”änglafamilj” (en grupp med vänner som verkar må lika dåligt som Berny fast på andra sätt) och att hon trots sin svåra psykiska sjukdom faktiskt får känna sig älskad och orkar leva större delen av boken. Inte riktigt en bok jag slukar under lata semesterdagar i solen.

Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, rädd för spindlar, mat, telefoner. Berny hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Berny Pålssons berättelse lämnar ingen oberörd.

Boken var tung och svart och fick ner mig från semestrerns sjunde himmel. Dessutom gjorde jag inte saken bättre genom att googla på Berny Pålsson, jag ville veta om det var hon på omslaget, och fick då genom hennes egen blogg reda på att hon än en gång knarkar. Det gör det ännu mer motigt. En medelsvensson som jag har lite svårt att sätta mig in i hennes värld. Jag är trots detta inte ledsen över att jag läste den. Boken är mycket välskriven och du får verkligen en nattsvart bild av hur en pyskisk sjukdom kan se ut.

När man läser sorglig bok MÅSTE man ha något chokladigt. Så fick snabbt bakat mig några kladdkakemuffins.

Ute/Inne – Scott Westerfeld

Hmm, jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Den är inte dålig, men det är inte heller en bok som jag blir överväldigad av eller skriker hallelujah om. Bokens handling tycker jag är intressant och kul då ”cool”jägare eller en trendsetter som de kallas i boken är ute på stan för att leta upp det senaste för att kunna förvandla det till trender. Men det känns inte riktigt som att fokuset hamnar där. Snarare tycker jag att det är en kärlekshistoria mellan en av trendsetter och en nyskapare.

På toppen av pyramiden finns nyskaparna. Den som var först med att bära sin plånbok i en stor maffig kedja. Den första att sticka en säkerhetsnål genom något eller bära en tröja med huva under läderjackan. Den mytiska kille som första gången vände sin keps bakochfram.

    Nästa nivå är trendsättarna. De håller noga uppsikt över det nya – men ännu viktigare: andra håller koll på dem. I motsats till nyskaparna är de coola, så när de plockar upp någonting blir det coolt. Efter dem kommer de som vill hänga med – som har den senaste mobilmodellen, som laddar ner en trailer ett år innan filmpremiären. Och sen kommer konsumenterna följda av eftersläparna.

    17-åriga Hunter är en trendsättare. Hans jobb är att hitta det nya, det som kommer att bli nåt, och storföretagen är beredda att betala bra för hans kunskap.

    Men när Hunter möter nyskaparen Jen bryter han mot alla regler om att observera på avstånd, och snart befinner sig båda mitt i en snurrande märkesintrig: En försvunnen last av de coolaste gymnastikskor som någonsin tillverkats, reklam för produkter som inte existerar, en skuggliknande grupp vars mål är att störta konsumtionssamhället.

Jag måste säga att jag blev lite besviken när jag läste den. Vet inte om det beror på förväntningar eller från mig eller andra. Jag gillar idén om att skriva om vårt produktionssamhälle och jag tycker det borde varit lite mer fokus på det än på kärleken. Dock är det en ok bok som jag tror kan locka en del killar till läsning då det handlar mycket om tekniska prylar och märken.

Hur går det med min brott och straffläsning??

Jag har alltid gillat klassiker på håll. De är fina i bokhyllan, trevliga att hålla i och kul att prata om. Men när det gäller att själv sätta mig ner och läsa dem, då går det trögt. Alltid finns det något jag hänger upp mig på.

Hur går det då med Brott och straff? Mycket bättre än förväntat. Självklart är det ingen lätt bok, typ Agatha Christie eller Sophie Kinsella. Men den har ett driv och den krånglas inte till allt för mycket. Boken är uppdelad i olika delar om cirka 100 sidor och det är så jag tacklar den. En del i taget. Det som jag tycker är jobbigast med brott och straff just nu är de inre monologerna. De är ofta långa och det är svårt att veta vad som är inte monolog och vad som är dialog.

Snart har jag kommit halvvägs och det är då vi har tänkt att ha det första klassikermötet.

Gråtfest med Marley

I lördags hade jag mig ett Marley och jag maraton. Först läste jag ut boken och efter det bestämde jag mig för att plåga mig själv lite till genom att sätta igång filmen. Naturligtvis blev det en riktig gråtfest. Tårarna rann längs ansiktet när jag läste den sista delen i boken. Det är inte ofta som tårar rinner när jag läser. Visst kan jag känna mig gråtfärdig, men det är sällan jag blöter ner boken. När jag sedan såg den sista delen av filmen rann inte bara tårarna längre utan även snoret (inget chict och glamouröst Hollywoodgråtande här inte).

Jenny och John skulle just börja sin gemensamma tillvaro. De var unga och kära, de hade ett litet hus och inte ett bekymmer i världen. Så bestämde de sig för att öva sina föräldratalanger på en hund.

In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett använt graviditetstest. Varken lydnadskurser eller lugnande medel hjälpte.

Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Och för familjen Grogan blev han en ovärderlig gåva.

Det som är härligt med Marley och jag är att Marley inte är den glorifierade familjehunden som går utan koppel och som kommer när man ropar, utan Marley är en helspattig hund som gör det han känner för. Kommandon funkar ibland, om det inte finns något mer intressant att göra som att sniffa en liten chiuaua eller pudel i rumpan. Det som gör att familjen trots dyra räkningar och förlorad egendom behåller hunden är för hans trogenhet och kärlek. Detta får mig att minnas min egen barndomshund som tog dockor och nappar, inte kunde gå fot en meter och som älskade jordgubbar och bajs. Han hade sina rymningsförsök, sov i mina föräldrars säng när de inte såg, han älskade oss barn och vi fick egentligen rycka hur mycket vi ville i hans päls och han gjorde inget för att stoppa oss.

Som vanligt är inte filmen lika bra som boken och jag får skylla mig själv som såg filmen direkt efter att jag läst ut boken. Aldrig ett smart drag.

Oläst i bokhyllan

Idag har jag rotat igenom bokhyllan och tagit fram alla böcker jag har som jag inte har läst. Det är några stycken… Vissa har jag köpt själv andra har jag fått i present eller från mina föräldrar som gärna lämnar vidare böcker de läst och gillat till mig. Jag är emellanåt en väldigt långsam och rastlös läsare. Vissa av böckerna i listan har jag börjat läsa men inte avslutat. Andra står på kö för att bli lästa när jag är på humör för dem.

 

Rajaa Alsanea – Flickorna från Riyadh

Jean de Brunhoff – Babars äventyr

Arne Dahl – De största vatten

Jeffery Deaver – Den tomma stolen

Bob Dylan – Memoarer

Per Anders Fogelström – Mina drömmars stad

Kenneth Grahame – Det susar i säven

Shappi Khorsandi –A Beginners Guide to Acting English

Jens Lapidus – Snabba cash

Donna Leon – Mord i natten (känner jag inte alls för att läsa så den kan nog få vandra iväg för BookCrossing eller så)

Henning Mankell – Italienska skor

Jill Mansell – Sheer mischief

David Nicholls – På vinst och förlust

Zak O’Yeah – Tandoori älgen

Hazel Townson – Den osynlige pojken

David Vann – Legend of a Suicide

Daniel Woodrell – En helvetes vinter

Markus Zusak – The Book Thief