Fröken S är en abibliofob

Runt om i bokbloggsvärlden kliver nu bloggare ut ur garderoben och erkänner sin abibliofobi. Jag sällar mig till skaran.

Jag…

  • …känner mig naken om jag inte håller på och läser en bok och måste därför påbörja ny bok kort efter avslutad.
  • …väljer väska utifrån om jag kan få ner en pocketbok i den eller inte.
  • … har en stor hög olästa böcker i bokhyllan (måste sammanställas) och kan lätt fördriva tiden med att pilla och välja ut vilken/vilka böcker jag ska läsa.
  • …har boken med mig som säkerhetslina ifall jag kommer att ha någon dötid under utflykten.
  • …tror världen kommer gå under den dag då jag inte har en enda bok hemma som är oläst.
  • …kan inte gå förbi reabord eller erbjudanden utan att ha kollat in utbudet.
  • …ser bokmässan som startskottet på hösten.

Abibliofober och andra bokbloggare verkar hålla på att ordna träff under bokmässan. Men än så länge verkar det vara torsdagen som gäller och jag har som tradition att åka ner under lördagen tillsammans med min mor. Men man kanske stöter på någon där nere under lördagen också?

Fjodor och jag…

Dostojevskij och jag har kommit på god fot med varandra igen. Jag har till och med låtit honom få göra mig sällskap på balkongen och tagit mig fram till andra delen. Även om jag inte är lika diciplinerad och duktig i min läsning av Brott och straff som en viss fröken S så finns det i alla fall hopp om att jag kommer att ta mig igenom! När jag väl tar mig samman och läser är den ju faktiskt riktigt underhållande men blir det för psykologiskt och ångestladdat (vilket jag antar att det kommer att bli) lär jag få hålla honom på avstånd igen.

Läsflyt deluxe

Den här sommaren har toppat allt när det gäller läsflyt. Jag har läst otroligt mycket den här sommaren och det känns helt underbart. Jag har plöjt både ungdomsböcker och vuxenböcker med rasande fart. Det är nästan så kära K har blivit rädd för mig. Nu börjar sommarlovet lida mot sitt slut och jag hoppas att min läslust håller i sig öven i höst. Dock i något långsammare mak. Hoppas också att jag ska komma igenom lite titlar i min olästa hög i bokhyllan.

Summering över sommarens läsning kommer lite längre fram när jobblunken börjar ta över min lästid.

Jakten på den ultimata läsplatsen.

I höstas flyttade jag tillsammans med pojkvännen ut från vår trånga tvåa in i ett betydligt rymligare hus. I och med flytten fick jag ett ”eget” rum som jag förvandlat till bibliotek/pysselrum. Det tråkiga nu är att det är sorgligt oanvänt och mycket beror på fåtöljen. Fåtöljen är en gammal skinnsak med utskjutbar fotpall. Mysigt säger en del, trång och obekväm säger jag. Jag kan inte sitta rakt upp och ner och läsa utan jag behöver kunna hasa runt, halvligga, slänga benen över kanten och så vidare. Detta tillåter inte fåtöljen.

Nu kan jag ha hittat lösningen på mitt fåtöljproblem. Den stavas FATBOY. Nu måste bara affär uppsökas och Fatboy provsittas/liggas för att se om det är det optimala för mig.

Vingklippt Ängel – Berny Pålsson

Sorgligt, deprimerande och mörkt. Ja, vad kan man säga om denna självbiografiska bok om en flickas psykiska sjukdom som får henne att knarka och skära sig. De enda ljusglimtarna i boken är hennes ”änglafamilj” (en grupp med vänner som verkar må lika dåligt som Berny fast på andra sätt) och att hon trots sin svåra psykiska sjukdom faktiskt får känna sig älskad och orkar leva större delen av boken. Inte riktigt en bok jag slukar under lata semesterdagar i solen.

Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, rädd för spindlar, mat, telefoner. Berny hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Berny Pålssons berättelse lämnar ingen oberörd.

Boken var tung och svart och fick ner mig från semestrerns sjunde himmel. Dessutom gjorde jag inte saken bättre genom att googla på Berny Pålsson, jag ville veta om det var hon på omslaget, och fick då genom hennes egen blogg reda på att hon än en gång knarkar. Det gör det ännu mer motigt. En medelsvensson som jag har lite svårt att sätta mig in i hennes värld. Jag är trots detta inte ledsen över att jag läste den. Boken är mycket välskriven och du får verkligen en nattsvart bild av hur en pyskisk sjukdom kan se ut.

När man läser sorglig bok MÅSTE man ha något chokladigt. Så fick snabbt bakat mig några kladdkakemuffins.

Ute/Inne – Scott Westerfeld

Hmm, jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Den är inte dålig, men det är inte heller en bok som jag blir överväldigad av eller skriker hallelujah om. Bokens handling tycker jag är intressant och kul då ”cool”jägare eller en trendsetter som de kallas i boken är ute på stan för att leta upp det senaste för att kunna förvandla det till trender. Men det känns inte riktigt som att fokuset hamnar där. Snarare tycker jag att det är en kärlekshistoria mellan en av trendsetter och en nyskapare.

På toppen av pyramiden finns nyskaparna. Den som var först med att bära sin plånbok i en stor maffig kedja. Den första att sticka en säkerhetsnål genom något eller bära en tröja med huva under läderjackan. Den mytiska kille som första gången vände sin keps bakochfram.

    Nästa nivå är trendsättarna. De håller noga uppsikt över det nya – men ännu viktigare: andra håller koll på dem. I motsats till nyskaparna är de coola, så när de plockar upp någonting blir det coolt. Efter dem kommer de som vill hänga med – som har den senaste mobilmodellen, som laddar ner en trailer ett år innan filmpremiären. Och sen kommer konsumenterna följda av eftersläparna.

    17-åriga Hunter är en trendsättare. Hans jobb är att hitta det nya, det som kommer att bli nåt, och storföretagen är beredda att betala bra för hans kunskap.

    Men när Hunter möter nyskaparen Jen bryter han mot alla regler om att observera på avstånd, och snart befinner sig båda mitt i en snurrande märkesintrig: En försvunnen last av de coolaste gymnastikskor som någonsin tillverkats, reklam för produkter som inte existerar, en skuggliknande grupp vars mål är att störta konsumtionssamhället.

Jag måste säga att jag blev lite besviken när jag läste den. Vet inte om det beror på förväntningar eller från mig eller andra. Jag gillar idén om att skriva om vårt produktionssamhälle och jag tycker det borde varit lite mer fokus på det än på kärleken. Dock är det en ok bok som jag tror kan locka en del killar till läsning då det handlar mycket om tekniska prylar och märken.