Detta är en av böckerna jag köpte för min sommarpresent och den som jag blev mest nyfiken på att läsa när jag klämt lite på dem. Boken berättar om en för mig okänd händelse som kallas Vel d’hiv. En mörk händelse i fransk historia då franska poliser samlade ihop judar i en stor idrottsstadium och sedan deporterade dem till gaskamrar. Väldigt få judar överlevde Vel d’hiv och i stort sett inga barn återvände.
Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i
garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen
i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser
garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska
komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs
desperation växer.
Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en
artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande
efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria.
Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina
efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
Boken är i början uppdelad i två delar. En del när vi får följa Sarah, en 10-årig flicka som förs från sitt hem mitt i natten, ovetandes om att hon ska deporteras. Vi får föja de hemska förhållandena samt den panik Sarah får när hon inser att de inte kommer att komma tillbaka hem på ett långt tag. Den andra delen är i nutid och vi får följa en amerikansk journalist i Frankrike som börjar nysta i historien. Dessutom får man en inblick i hennes liv, där allt inte riktigt står rätt till.
Boken är till viss del väldigt gripande och i vissa delar kan jag nästan känna tårarna bränna bakom ögonlocken. Vissa delar irriterar mig. Speciellt delar i Julias liv. Mycket fokus ligger på hennes familj och äktenskap som inte fungerar och att hon är behandlad som en invandrare trots att hon bott i Frankrike i 25 år. Tonfallet tycker jag nästan blir lite gnälligt i vissa lägen och det är tråkigt när samma mantra upprepas genom hela första delen av boken. Det tar sig dock mot slutet och det blir lite mer handlingskraft i Julias privatliv.
Boken är dock helt ok och läsvärd. Jag fick dessutom lära mig lite kring en händelse som för mig var helt okänd.
