En mörkrädd pojke

Detta var en riktig liten pärla. Det är tråkigt att den har blivit liggande så länge i min olästa hög. Jag tror den är inköpt på förra årets bokmässa ;-). Detta är en riktigt suggestiv och mörk bok där jag inte riktigt kan reda ut om de övernaturliga inslagen i boken är på riktigt (så riktigt som det kan bli) eller om det handlar om psykisk sjukdom, och då är jag ändå ett Stephen King fan och har läst en hel del böcker med övernaturliga inslag.

Boken handlar om George. Han upptäcker när han blir pappa för första gången att han inte kan hålla i barnet på grund av någon slags fobi. Han känner faderskärlek och en stark överbeskyddande känsla, men han vill verkligen inte hålla i sin son. Detta gör hans fru ledsen och förtvivlad och till slut står George framför ett dilemma. Gå till en psykolog eller förlora din familj. George väljer terapi och hos psykologen börjar nedtryckta minnen ta sig fram. Minnen kring hans fars död, syner och till synes hemska olyckor. Eller var George inblandad i dessa? Ju längre George går hos sin psykolog, desto mer rädd blir han för sina minnen och sig själv. Nu undrar han hur han någonsin ska kunna hålla sin son igen. Är det kanske så att barnet borde skyddas från sin pappa?

Från början känner jag stor empati från George och ser honom som lite oskyldig till det han råkar ut för men ju längre jag läser boken, desto mer frånkopplad från sig själv tycker jag att George blir. Jag ser honom som mer och mer udda och som någon som behöver psykisk hjälp. Boken är på ett sätt en bild av en väldigt ensam människa med en barndom som utstött och som inte riktigt tar sig in i samhället igen trots hans välanpassade liv som vuxen. Se bara på hur han bryter ihop när minnena kommer tillbaka och hur ensam han blir igen.

Bra uppbyggd bok som jag fastnade ganska snabbt i. Jag vet att handlingen är uppbyggd på Georges minnen från sin barndom, men jag hade ändå velat se lite mer nutid. Nutidsglimtarna är väldigt få mellan dagboksskrivandet om barndomen. Det är inget som egentligen strör, men jag blir nyfiken på hur hans hemliv ser ut efter dessa möten med psykologen. De glimtarna jag får tycker jag är lite för sporadiska.

Stigmatisk bok med driv i storyn.

Stigma är bok två i Åsa Schwarz demonologi. Första boken heter Att fjättra Lilith i kedjor. Huvuspersonen i demonologin heter Lena som hamnar i mystiska, ockulta situationer där hon får tampas med demoner och övernaturlighet. I Stigma börjar historien i Aplerna där hon och hennes gudmor Ulla är på vandring/klättring. De stöter på ett lik som legat dolt i isen sedan 1800-talets slut. Efter detta börjar konstiga saker hända. Lenas gudmor blir som förbytt och en mystisk utklädd man börjar härja i Stockholm. Paralellt följs även mannen från 1800-talet då även han försöker luska i underliga händelser som sker i hans närhet. Händelserna är naturligtvis skrämmande lika de händelser som sker i nutid.

Jag hade tur som hittade den här som E-bok då den är lite svår att hitta. Har sett den på Adlibris, men då bara som inbunden och det kändes inte riktigt värt att lägga de pengarna på boken av någon underlig anledning. Boken var mycket lättläst och lätt att komma in i. Dock kändes historien lite förenklad och jag hade gärna sett mer bakgrundsinformation om den magi och de andar som fanns i boken. Det fick vi nämligen i bok ett. Helt ok bok men inte fantastisk.

 

Jag gillar Theorin!

OH Theorin vad jag gillar dina böcker! Föll som en fura när jag läste Skumtimmen, älskade den spökliga känslan i nattfåk och även blodläge tycker jag är ok. Dock inte lika vass som hans tidigare två. Theorin blandar en deckargåta, med sällsamma Öland vid lågsäsong med övernaturliga inslag. En blandning som faller mig i smaken. Det är lite Joanne Harris stämning över hur han beskriver Öland. Det blir sällsamt, trolskt och lite lätt övernaturligt. En total motsats till det sommarÖland som vi är vana vid att se.

Gerlof, den pensionerade sjökaptenen, har här bestämt sig för att flytta från ålderdomshemmet hem till sin gård för att invänta slutet. Detta blir inte händelselöst då han när han kommer hem upptäcker två lyxhus har byggts upp vid stenbrottet och Per Mörner har flyttat in i Gerlofs vän, Ernst Adolfssons stuga. Med dessa människor börjar en del underliga saker att ske. Däribland mordbrand, Alvgåvor och mystiska telefonsamtal. Gerlof börjar samtidigt läsa sin frus gamla dagböcker och det visar sig att även de förflutna är kopplat till de nya sommargästerna.

Jag vet att många har sågat boken på grund av älvorna som Theorin har med, men jag tycker inte att de stör för mycket och det är inget som jag irriterar mig mycket på. Kanske har en hög toleranströskel för sånt där. Dock är inte detta den bästa av de tre jag har läst. Nattfåk är fortfarande min favorit. Nu ser jag med glädje fram emot nästa bok av Theorin – Sankta psyko – där Theorin inte bara byter karaktärer utan även kust. Boken kommer ut i oktober.

Monsters of men – Patrick Ness

Som jag höjt denna trilogi till skyarna. Spänning, fart och fläckt genom tre hela böcker. Den uppmärksamme kanske har märkt att boken påbörjades innan påsk och inte är utläst förrän nu och undrar hur en skyhög bok kan ta så lång tid att läsa. Detta beror helt och hållet på mit eget huvud och i det här fallet dumhet. Jag fick nämligen för mig att boken var tråkig och inte gick framåt, la ner den och började ge mig på andra böcker istället. Men jag hade fel! Boken är inte alls tråkig eller långsam – däremot kanske den inte passade mig just där och då. Den senaste veckan har jag nämligen sträckläst och bannat migsjälv för att jag inte har läst ut den här tidigare. Så spännande. Jag har läst tills ögonen runnit av ansträngning och tills jag nästan blivit försenad till jobbet

Trilogin handlar Todd och Viola, två barn i en ny värld på en ny planet som tvingas växa upp snabbt och bli vuxna.. De får det tunga uppdraget att försöka varna och rädda planeten från den maktgalne Mayor Prentiss och hans planer att bli härskare över hela planeten. Planeten sjudar av liv och allt är ihopkopplat med en enda röst. Det betyder att alla män kan höra andras tankar, men inte kvinnornas. Något som inte är populärt bland befolkningen. I den tredje boken måste Todd och Viola rädda samhället från att bli utplånat av urbefolkningen som söker hämd mot människorna. Samtidigt måste de utmanövrera och se till att inte Borgmästare Prentiss försöker sig på några tricks och lurar dem.

Har ni ännu inte läst serien så har ni något att se fram emot. Första boken finns på svenska och heter då Tystnaden i bruset. De andra har inte blivit översatta än. Recension på bok två kan du hitta här.

Min tur att bli utvald

BibbloK har läst klart.

Flickan med glasfötterna

Kargt, hårt och monokromt är ord dyker upp i skallen efter att ha läst flickan med glasfötterna av Ali Shaw. Miljön i boken är en ganska ogästvänlig ö vid namn Hauda Island. Grundhistorien är en kärlekshistoria, men med dilemmat att Ida, vår hjältinna, behöver hitta ett botemedel mot kroppens förglasning. Istället möter hon Midas och de dras till varandra. Tillsammans letar de efter ett sätt att hindra glaset att sprida sig.

Jag faller in i lovkören och gillar boken skarpt. Älskar den magiska och gammaldags känslan som de olika miljöbeskrivningarna skapar, samtidigt som jag får hintar om att det är modern tid. Läs!

Tystnaden i bruset – Patrick Ness

Kära BibbloK plockade upp den här boken ur en Adlibrislåda häromdagen och frågade mig om jag visste något om författaren eller boken. Någon elev hade visst pratat om den och hon beställt in den. Nyfiken i en strut tog naturligtvis hem boken, läste den och vill nu ha mer. Tystnaden i bruset är nämligen första boken i Kaostriologin och slutar lika snöpligt som alla böcker i serier brukar göra.

Tystnaden i bruset handlar om en pojke, Todd, som har vuxit upp i en ny värld. Ett gäng nybyggare har lämnat vår planet för ett enklare liv någon annanstans. Tyvärr blev det inte som nybyggarna hade tänkt sig. På planeten finns nämligen ett virus som gör att alla män och djur kan höra varandra tänka. Det är som att gå runt i ett konstant brus. Todd växer upp i Prentisstown som är en by med bara män. Så när Todd träffar Viola i ett träsk och inte kan höra hennes tankar blir Todd mycket förvirrad.  Inte nog med att Todd för första gången träffar en kvinna. Samtidigt visar det sig att han har vuxit upp med en massa lögner och han blir tvungen att lämna Prentisstown för att varna andra byar för Prentisstowns borgmästare….

Till en början störs jag lite av språket i boken. Den är nämligen till viss del skriven i talspråk. Antagligen för att visa hur nybyggarna på planeten har förenklat språket för att det ska passa deras ändamål bättre. Eftersom talspråket används i hela boken så blir det tillslut en vana och svensklärarS lugnar ner sig lite och fokuserar mer på innehållet. För innehållet är riktigt bra och jag är ganska snabbt fast i boken och kunde inte lägga ner den. Det finns spänning, mystik och många, ännu, obesvarade frågor. Serien är hyfsat ny och det är bara Tystnaden i bruset som är översatt till svenska. Självklart öppnar det upp för mig som ska läsa mer böcker på engelska i år och därför MÅSTE skaffa engelska böcker. Bok två är därför sedemera beställd från Adlibris. 😉

Döden på blek häst – rekomenderas!

För ett tag sen fick jag hem ett recensionsex från Forum på boken Döden på blek häst. Amanda Hellberg är en ny bekantskap för mig, men jag har hört talas om en skrämmande debutbok som jag nu är sugen på att läsa. För jag föll ordentligt för boken och det blev en sträckläsningsstund med sen natt och svidande ögon. Hellberg beskriver miljön  på ett underbart målande sätt och bygger upp en spöklig och sällsam stämmning. Det känns ungeför som att det ligger en mystisk brittisk dimma över historien.

När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver Majas hjälp. Hon har nämligen förmågan att se mer än andra.

Medan höstmörkret smyger genom Oxfords gränder fördjupar sig Maja i måleriet och de nya vännerna. Men hon plågas av grubblerier på den komplicerade relationen till modern. Varför valde mamman att försvinna till Brighton och varför blev hon mördad? Maja förnimmer också en övernaturlig närvaro på elevhemmet, och rycks in i en skoningslös dödsdans med skrämmande hemsökelser, häftig passion – och en gäckande mördare

 Trots baksidetexten som antyder mycket blod och en passionerad mördare som gömmer sig i skuggorna är boken är inte direkt skrämmande. Inledning är visserligen blodig och huvudpersonen Maja Grå har förmågan att se döda, men jag tycker ändå att fokus ligger på Majas  inre och yttre resa mot att hitta sig själv och hitta svaret på gåtan kring sin mor. Boken har intressanta vändningar och blir inte förutsägbar. Välskriven, annolunda och mycket bra. Me like.



Offerrit är ingen klassisk King.

Då var Offerrit utläst och förhoppningarna på boken infriades inte riktigt. Jag hoppades på en bok i Kinganda men riktigt så var det inte. Visst fick jag under en natt lite mardrömmar av den, men jag tror mycket beror på att den utspelas i Sverige och alltså närmare hem än de vanliga skräckböckerna av Koontz och King som jag läst tidigare. Den är lite mer relaterbar i och med att den utspelar sig i en liten stad någonstans i Sverige med problem som nedläggningar av industri som det pratats om i tidningar under en längre period nu. Dessutom utspelar sig boken i juletider.

Boken vinner just på det att den är relaterbar. Dock håller jag med i tidigare recensioner om att det är för många lösa trådar. Hade velat ha mer bakgrundsinformation om det onda väsen som dykt upp. Dessutom tycker jag inte riktigt att hänvisningarna till bibeln funkar helt ut. Förlaget hade också vunnit mer på en mer noggrann redigering av boken då det finns onödiga stavfel och syftningsfel.

Kan jag tänka mig att läsa något mer av Johannes Källström? Ja, jag har hört gott om hans första bok som är en samling noveller. Kanske kan han även få till det bättre i nästa bok?

Pestens tid tog lång tid att läsa.

Äntligen var den första tegelstenen utläst och den har som jag tidigare skrivit tagit lite tid att läsa ut. Egentligen är det lite konstigt att det tog sån tid eftersom jag egentligen gillade boken mycket. Den har den hemska händelsen i form av en otroligt smittsam form av influensa, Captain trips, som tar kål på nästan hela mänskligheten. Vi har människor som överlever detta och som sedan måste försöka finna varandra och bilda nya samhällen. Samtidigt får vi in lite mystik med hjälp av drömmar om den Svarte vandraren och Mor Abigail. Det onda mot det goda. Egentligen lite av ett klassiskt Kingtema. 

Lite för många sidor och lite babblig stundtals. Det känns som att man hade kunnat ta bort en två hundra sidor och ändå lyckats behålla känslan. Det är dock detta som blir problemet med många tegelstenar tycker jag. Det blir lite för många transportsträckor fram till de viktiga händelserna.

På bara några veckor slås hela USA ut av en superinfluensa. Smittan sprids med en fruktansvärd hastighet och sjukdomsförloppet är våldsamt. Städerna stinker av ruttnande kroppar och vägarna är fulla av stillastående fordon med döda passagerare. Världen har stannat.

Mitt i kaoset finns det överlevande vissa människor som verkar vara immuna mot smittan. Först vet de inte om varandras existens, men så småningom bildas mindre grupper av överlevande som försöker hjälpas åt. Då kommer drömmarna: goda drömmar och onda drömmar som lockar och leder människorna på deras väg och samlar ihop dem i två läger.

Mänskligheten är nästan utplånad men den eviga kampen mellan det goda och det onda fortsätter.

Efter Pestens tid undrar jag lite över mitt och Kings förhållande. Jag har väldigt länge hävdat att han är en av mina absoluta favoritförfattare, men de senaste böckerna jag har läst av honom har inte känts hundra. Kan det vara så att vi har vuxit ifrån varandra