Över jul har jag burit runt på en tjock röd bok som jag har dragit fram på tåg, caféer, hemma och på andra ställen där jag har varit. Det är Doktor Proktors tidsbadkar en fantasifull och tokrolig resa i tid och rum av Jo Nesbø.
Lise och Bulle får ett underligt vykort från deras vän professor Proktor. De lyckas tyda budskapet som visar sig vara skickat från Paris år 1888 dit Proktor har rest för att ändra på historien och få tillbaka sitt livs kärlek Juliette Margarin. Olyckligtvis har hans tidstvål tagit slut och han kan inte ta sig tillbaka. Barnen får ge sig av till Frankrike för att hjälpa Proktor men att ändra historien utan att ställa till det visar sig inte vara så lätt. Speciellt som de förföljs av Proktors otrevliga före detta assistent som bara vill sätta dem i klistret och verkar vara ute efter ritningarna till tidsbadkaret… Snabbt sugs man in i den spännande berättelsen.
Jag har funderat över hur stor betydelse det har att många ord, företeelser och händelser kan vara okända för bokens läsare? Exempelvis kryllar det av historiska referenser som det inte är säkert att en yngre läsare känner till. Å andra sidan är spänningen densamma antingen man känner till Jeanne d’Arc och Napoelon eller ej men det tillför onekligen något extra att göra det.
Jo Nesbø leker med ord och dess betydelser och använder mycket överdrifter t.ex. kring fransmän och det som brukar sägas vara franskt. Han visar att med fantasins hjälp är ingenting omöjligt! Ett stort plus är de fina illustrationerna av Per Dybvig. De förhöjer hela läsupplevelsen! Beskrivningen av den före detta assistenten är så bra i både text och bild att hon kan ge rysningar åt vem som helst!
Massor av ord... 