Jag har kommit fram till att jag har en svaghet för famijedraman och gamla hemligheter som uppdagas i form av gamla brev, paket, koffertar eller dylikt. Den glömda trädgården av Kate Morton bygger på det temat och är därför right up my alley. Jag sugs in in mysteriet kring Nell och hennes förflutna som sakta nystas upp i tre olika berättarröster från tre olika generationer; Nells mamma, Nell själv och Nells barnbarn. Det blir en vindlande historia som tar oss från England till Australien tillbaka till England.
En riktigt bra bok som passande mig mycket bra. Jag har tidigare läst I det förflutna av samma författare som jag också gillade, men den här är snäppet bättre och har ett bättre flyt än I det förflutna. Enda minus är att det blev väldigt tydligt för läsaren hur familjebanden såg ut för tidigt, långt innan karaktärerna i boken listade ut hur allt låg till.
Den här skall jag läsa i sommar. Den är en av de två böcker som vi har att läsa i vår bokcirkel. 🙂
Köpte den begagnad i Sthlm och tänkte läsa till hösten. Tur att du säger att den är bra!
Pingback: Min sista semesterdag är här.. « Massor av ord…