Vi är väl vänner!

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna.

Om det handlar Marie-Chantal Longs Vi är väl vänner! som jag hade med på min lista över böcker som jag blev sugen på i höstens utgivning. Nu har jag läst den och dessutom sett att den rosats på många håll men själv känner jag inte för att helhjärtat sälla mig till lovsången. Visst är den bra och så och Marie-Chantal Long tar upp många bra och viktiga ämnen men jag tycker ändå inte att boken når hela vägen fram. Jag har svårt att komma huvudpersonen nära, kanske beror det på att det hela beskrivs ur ett jag-perspektiv. Därmed inte sagt att den är dålig.

Vi är väl vänner  är ännu en ungdomsbok som tar upp tunga ämnen som sexuella övergrepp och utanförskap. Precis som i Christina Wahldéns Ingen behöver få veta så handlar det om en kille som blir utsatt för sexuella närmanden från en kvinnlig bekant, i det här fallet en lärare. Wahldéns bok lämnar dock djupare spår efter sig hos mig än vad Vi är väl vänner! gör.

Omslagsbild: Vi är väl vänner!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s