En mörkrädd pojke

Detta var en riktig liten pärla. Det är tråkigt att den har blivit liggande så länge i min olästa hög. Jag tror den är inköpt på förra årets bokmässa ;-). Detta är en riktigt suggestiv och mörk bok där jag inte riktigt kan reda ut om de övernaturliga inslagen i boken är på riktigt (så riktigt som det kan bli) eller om det handlar om psykisk sjukdom, och då är jag ändå ett Stephen King fan och har läst en hel del böcker med övernaturliga inslag.

Boken handlar om George. Han upptäcker när han blir pappa för första gången att han inte kan hålla i barnet på grund av någon slags fobi. Han känner faderskärlek och en stark överbeskyddande känsla, men han vill verkligen inte hålla i sin son. Detta gör hans fru ledsen och förtvivlad och till slut står George framför ett dilemma. Gå till en psykolog eller förlora din familj. George väljer terapi och hos psykologen börjar nedtryckta minnen ta sig fram. Minnen kring hans fars död, syner och till synes hemska olyckor. Eller var George inblandad i dessa? Ju längre George går hos sin psykolog, desto mer rädd blir han för sina minnen och sig själv. Nu undrar han hur han någonsin ska kunna hålla sin son igen. Är det kanske så att barnet borde skyddas från sin pappa?

Från början känner jag stor empati från George och ser honom som lite oskyldig till det han råkar ut för men ju längre jag läser boken, desto mer frånkopplad från sig själv tycker jag att George blir. Jag ser honom som mer och mer udda och som någon som behöver psykisk hjälp. Boken är på ett sätt en bild av en väldigt ensam människa med en barndom som utstött och som inte riktigt tar sig in i samhället igen trots hans välanpassade liv som vuxen. Se bara på hur han bryter ihop när minnena kommer tillbaka och hur ensam han blir igen.

Bra uppbyggd bok som jag fastnade ganska snabbt i. Jag vet att handlingen är uppbyggd på Georges minnen från sin barndom, men jag hade ändå velat se lite mer nutid. Nutidsglimtarna är väldigt få mellan dagboksskrivandet om barndomen. Det är inget som egentligen strör, men jag blir nyfiken på hur hans hemliv ser ut efter dessa möten med psykologen. De glimtarna jag får tycker jag är lite för sporadiska.

Annonser

2 thoughts on “En mörkrädd pojke

  1. Jag var inte så förtjust i den här boken men jag tror att det mest berodde på att den var något helt annat än vad jag trodde. För mig skapade den aldrig några funderingar på om det var verkligt eller om George var psykiskt sjuk, jag såg honom direkt som sjuk och att bli en pappa väckte gamla trauman till liv som gjorde honom oförmögen att knyta an till sin son… Jag trodde att jag skulle läsa en ren skräckis och då blev det liksom en krock i hjärnan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s