Men S:et – hur går det med tegelstenen?

Min tegelsten har varit igång rätt så länge nu och jag skyller på det vanliga; jobbet, bilpendling och förkyling. Just nu har jag läst ungefär 300 sidor av 700 i Stephen Kings Pestens tid och den börjar bli mer och mer spännande. Just nu har i stort sett hela mänskligheten utrotats i någon slags sjukdom och de människor som överlevt börjar ta sig ut i USA för att hitta andra överlevande. Vissa ensamma har börjat para ihop sig och andra har hittat grupper. Samtidigt är det en mörk man med röda ögon som jagar dem i drömmarna. Spännande värre.

Jag vet nu varför jag undviker inbundna tegelstenar, för de är ju riiiiiktigt otympliga att hantera.

Nu, Te i stor mugg.

En önskelista en vanlig måndag

Det ligger massor med olästa böcker jämte fåtöljen i biblioteket. För att inte tala om de inbundna som är inputtade lite här och var i bokhyllan, PLUS hyllplanet i pockethyllan som dignar av olästa böcker. Trots detta upptäcker jag alltid nya böcker som lockar mig till att vilja utöka antalet oläst i bokhyllan. Dessa finns just nu med på min önskelista:

  • 19 min – Jodi Picoult
  • Dagen min dotter blev galen – Michael Greenberg
  • Stigma – Åsa Schwartz
  • Stjärna för en natt – Lisa Jewell
  • Ett litet snedsprång – Denise Rudberg
  • Du vet var jag finns – Rachel Cohn
  • Smaken – Muriel Barberry
  • The suspicions of Mr Whicher – Kate Summerscale
  • Främling på tåg – Jenny Diski
  • Strindbergs stjärna – Jan Wallentin
  • Fallen ängel - Becca Fitzpatrick
  • Judaskyssen – Anna Grue
  • Att föda ett barn – Kristina Sandberg

Dessutom vill jag läsa någon bok av Sofie Oksanen, Hans Koppel och Barbara Wine.

Revolten är gjord

En helg i lugnets och läsningens tecken resulterade i slukning av boken Revolt av Suzanne Collins.  Efter läsningen kan jag inte annat än att ansluta mig till hyllningskören.

Boken tar vid där fatta eld slutar och Katniss har hamnat i distrikt tretton och är nu Härmskrikan som ska leda rebellerna i kampen mot en fri värld där inte huvudstaden styr. Nu ska allt avslutas. Samtidigt är Katniss följeslagare från distrikt tolv, Peeta, fast i huvudstaden och Katniss lider av skuld och dåligt samvete på grund av detta. Boken är riktigt spännande och jag hade svårt att lägga ner den vilket var nödvändig (det blir lätt brända pannkakor om man läser och gräddar samtidigt). Den har lite annorlunda vändningar och är rafflande hela boken igenom. Dessutom slutar den inte så som man tror när man börjar läsa den vilket alltid uppskattas.

Rebellerna har gjort uppror. Katniss är räddad. Distrikt 12 ligger i ruiner. Peeta är kvar i huvudstadens våld. Finns verkligen distrikt 13? Kommer Katniss och Peeta att återförenas eller tar huvudstaden Peeta från henne. Var är hennes mamma och lillasyster? Och vilka andra från distrikt 12 har undkommit?

Boken, tycker jag, visar hur trauma kan te sig hos olika människor och vad krig och dödande faktiskt kan göra med en människa. Jag tycker inte att boken glorifierar våld så som många andra böcker för ungdomar kan göra. Den visar snarare en mer realistisk bild med mardrömmar, ångest och en önskan om att alla minnen bara ska försvinna.

Har ni ännu inte fått chansen att läsa den så ska ni verkligen ta den. Som vanligt när det gäller populära böcker lär den snart dyka upp på en bio nära dig. Filmrättigheterna är sålda och Collins skriver själv manus.

I helgen ska det fuskas!

BibbloK är helt underbar. När jag kom från min första lektion idag låg REVOLT och väntade på mitt skrivbord tillsammans med lite choklad och ett litet kort där det stod ”måbraighet”. Så i helgen ska jag fuska på mitt månadstema och naturligtvis ta reda på hur triologin om hungerspelen avslutas. Chokladen är dock redan slut så jag får gotta mig med något annat. Lite kladdkaka eller en bulle kankse?

Varit och hälsat på Mma Ramotswe

Nu är min första Alexander McCall Smith bok utläst och det både positivt och negativt. Negtivt eftersom jag först nu läst boken. Damernas detektivbyrå har ju ändå funnits ett tag. Positivt eftersom jag gillade boken och jag vet att det finns fler delar i serien att gå lös på. Boken är en riktig mysdeckare och Mma Ramotswe bygger sakta och säkert upp sin kvinnliga detektivbyrå och får många varierande fall, till exempel otrogna män och mystiska läkare. Dessutom får jag en bild av Mma Ramotswe som är en respekterad kvinna i Botswana.

Mma Ramotswe är inte vilken kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få folk att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar är problem som Mma Ramotswe löser.

Det är en varm och gemytlig bok och även om fallen är obetydliga behandlar Mma Ramotswe alla sina klienter med respekt och heder. Det är skönt att faktiskt läsa en deckare som inte är full av ond bråd död. Jag vill definitivt läsa nästa del i serien.

McCall Smith har även några andra serier ute på marknaden. Bland annat Livet på Scotland street 44 och filosofiska söndagsklubben. Scotland streetboken köpte jag också på mässan och det ska bli intressant att se om den håller samma klass som damernas detektivbyrå.

Och de nominerade är…

Den 29 mars kl.13.00 får vi veta vem som blir nästa års ALMA-pristagare, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Är man nyfiken så kan man redan nu läsa den långa listan över nominerade författare, illustatörer och läsfrämjande organisationer. Totalt rör det sig om 175 kandidater från 69 olika länder. Det är många kända och okända namn och himla svårt att ha bara en favorit. När det gäller författare och illustatörer känner jag själv lite extra för:

  • Quentin Blake
  • Harald Rosenløw Eeg
  • Eva Eriksson
  • Shaun Tan
  • Anna-Clara Tidholm
  • Ilon Wikland

Men kanske är det dags för en organisation att vinna i år… Svårtippat. I mars får vi veta. It’s an honor just to be nominated!

En helg utan läsning men med en stor utmaning

Tyvärr har inte helgen gått i läsningens tecken och jag har sorgligt mycket kvar i min tegelsten. Men ny vecka betyder nya tag.

Helgen har istället för läsning bjudit på en utmaning deluxe. Jag har utmanat min höjdrädsla genom att klättra klättervägg. Vilken adrenalinkick! Vi var sex tjejer varav tre av oss är väldigt höjdrädda som tog oss an utmaningen på ett klättergym. Vi kom alla upp på väggen inte bara en gång utan flera. Armarna är ganska stela idag . Är så stolt över mig själv och de andra tjejerna som vågade utmana sin rädsla. Dessutom kan vi alla tänka oss att göra det igen.

I veckan som kommer har jag tänkt att gå med i ett pocketutbyte som En bok om dagen håller i och bli klar med min tegelsten. Kommer att vara ensam hemma hela veckan så jag kan lägga mycket tid på att läsa.

Mystik och hemliga sällskap i Oslo

Här har vi en riktigt mystisk och ja, lite konstig bok. Inte dålig, definitivt annorlunda och väldigt svårrecenserad. Har nu i flera dagar försökt att formulera några tankar kring I tomma luften av den norske författaren Harald Rosenløw Eeg. Problemet är att jag tror att jag gillar den, men jag kan inte sätta fingret på vad det är jag gillar med den. Den är mystisk och konstig. Som att du hamnat mitt i en skräckfilm där du känner att något hemsk ska hända, men man vet inte riktigt vad som väntar och vem som ligger bakom. Mystiska saker som döda hundar och bilder på mobilen bara dyker upp.

Klaus går i nian och har precis flyttat till Oslo. Men innan han ens hunnit börja i sin nya klass händer det märkliga saker. En kille från skolan dör i en tunnelbaneolycka, men är det verkligen en olycka? Klaus hittar hans digitala dagbok och vävs in i ett nät av hemligheter, och överallt stöter han på namnet Caulfield. I jakten på sanningen fångas han i ett farligt spel där inget är som det verkar. Snart inser Klaus att han inte kan lita på någon. Inte ens sig själv.

Ingen dålig bok, men den lämnar mig med en känsla av att inte riktigt veta vad det var som hände. Jag är mer förbryllad efter utläsning än under tiden som jag läste den.

Septembersammanfattning

Här kommer en liten lista över vad jag lyckats läsa i september. Ingen lång imponerande lista och mest lättsmälta och snabblästa ungdomsböcker men det är ju det jag gillar mest! Ungdomsböcker alltså. Månadens favoriter blev Kjetil Johnsen och Sonya Sones. Båda skriver riktiga bladvändare fast med helt olika tema. Johnsen mörkt och med döden lurande om hörnet och Sones i en mer lättsam highschoolmiljö.

Läst i september

Vad mina vänner inte vet – Sonya Sones

Vad min flickvän inte vet – Sonya Sones

Hej vacker – Ann-Helén Laestadius

Ge hit mobilen! En sann berättelse om två rånare – Siv Widerberg

Ett hål i själen (Tre) – Kjetil Johnsen

Det är så logiskt alla fattar utom du – Lisa Bjärbo